Lordens döttrar.) Af förf. till Slottet East Lynne. Frederick Grey lyssnade med spänd uppmärksamhet och visste ej om han skulle tro sina öron, Han begrep ej rätt hvad som sades. Mrs Smith gaf omsider efter; åtminstone gjorde hon inga flera invänningar. — Är ni den herrn, som var fruns läkare? Mr — mr — — Mr Stephen Grey då — sir Stephen Grey numera. Det är jag, och jag är han, som blef anklagad, för att ha af vårdslöshet blandat gift i hennes dryck. — Och ni gjorde det icke? hviskade hon. — Jag! Min goda qvinna, jag vet icke i hvad för förhållande ni stod till döda damen, men ni kan fullkomligt: lita på hvad jag nu säger er. Öfver hennes lik och inför hennes Skapare och min aflade jag ed på att jag lemnade från mig en passande och helsosam dryck, hvari intet gift ingick, och jag svär det återigen för er i hennes döende barns närhet. — Hvem gjorde det? fortfor qvinnan, dragande efter andan. ) Forts. fr. N:o 296.