hon hade något skäl att vara missnöjd med mr Carlton; hon erkände denne herres skicklighet och var säker på att han gjorde hvad han kunde; men det ligger något magiskt i en berömd läkares blotta namn. Hon bad mrs Pepperfly skaffa sig reda på hvar sir Stephen tagit in och gå till honom och be honom komma dit morgonen derefter. Hon bad henne ej glömma att säga, att han skulle få hvad vedergällning för sitt besvär, som han begärde, på det han ej skulle neka att komma, derför att huset var obetydligt. När sköterskan framförde äreadet till sir Stephen lade hon mycken vigt vid denna sistnämnda omständighet. Men hon sade intet ord och gaf icke minsta vink om, att mrs Smith var samma person, som spelat en roll i den dram, som gjort, att Stephen Grey flyttat från Södra Wennock. Mrs Pepperfly var en slug qvinna och saknade icke skarpsiunighet. Hon trodde, att erinringen derom skulle misshaga sir Stephen, och hon ville icke vara den, som påminte honom derom. Hon talade om mrs Smith blott som om en person, hvilken nyligen bosatt sig i Södra Wennock, och upprepade sin anhållan, att sir Stephen skulle gå till henne. — Men jag har icke tid dertill, ropade sir Stephen Hvad har gossen för ondt? Är det febern? — Nej bevars, sir, svarade mrs Pepperfly. Han är långt ifrån att ha feber, stackars lilla infallna varelse! Han tynar af så fort som möjligt och har en hvit svulst rå knäet. — Då kan jag inte uträtta något.