— Hvad menar ni? utro ade den lilla skrynkliga gumman i det hon stirrade med oförställd undran. — Jag menar hennes man. Den karl, som var gömd på trappan, måste ha varit hennes man. i — Hvad? mr Crane? I — Det förstås. Han dödade henne. Jag är så sär ker derpå, som om jag sett det ske. Hur kom det sig, att den feta sköterskan Pepperfly icke sade mig det? — Mor Pepperfly tror icke på det, sade mrs Gould. Hon är lika viss som jag på att ingen karl var der. — Ni kunde ha sagt mig det, sade mrs Smith till: Juditb. Det sprider mer ljus öfver saken än allt det andra sammanlagdt. — Jag har icke haft mycket tillfälle att tala med er, : sade Judith, som satt tyst som vanligt och läppjade på sitt varma tå och hörde på de två andra. Men jag tror det icke heller. i — Hvad tror ni inte? — Att någon karl varit gömd på trappan. — Men — jag begriper inte, — ropade mrs Smith.: Såg mr Carlton ingen der? — Han tyckte så strax. Men han kom sedan till den slutsatsen, att månskenet bedragit honom. — Och man sökte ej få reda på det. — Jo bevars, sade Judith. Polisen sökte länge efter. den karlen, men kunde aldrig finna honom. i — Och slutligen kommo de på den tankan som hvar och en med sundt förstånd tänkt straxt — att der inte hade varit någon karl, inföll den lilla enkan. I i U