pligtigade att erkänna förbundets kompeten i arssfrågan, och att Förbundet skall vara be rättigadt, att dekretera Holsteins och Lauen burgs occupation för den händelse att hertig dömenas faktiska innehafvare (Österrike oc Preussen) skulle motsätta sig Förbundets kom petensenliga beslut i arfsfrågan. Detta cirku lär skall ha gjort ett godt intryck på mellan staterna ... Få se, om Preussen äfven dela denna uppfattning. Debatten inom Österrikes deputerade kam mare d. 3 d:s betecknas som särdeles märklig och enstaka stående i detta lands historia Wienertidn. Presse säger tillochmed: Om röstningen i dag (d. 3:dje) inom deputerade kammaren var den märkvärdigaste parlamen tariska händelsen under vårt riksråds hittills varande verksamhet. Det har i dag blifvi fullkomligt klart, att ministeren ej mera eger husets förtroende. Och hvem kan väl tvifl: på, att bakom husets votum står landets all. männa mening? Debattkampen gällde egentligen en for mel fråga. Kammaren hade nemligen i adres sen begärt redogörelse för skälen till beläg. ringstillståndets proklamerande i Galizien och förklarat regeringen skyldig, enligt en viss paragraf i författning, till denna redogörelse. Ministrarne, bl. a. Schmerling, hade förklarat sig vara af annan mening, och han fick nu höra häftiga angrepp. Tillochmed en bland hans bästa vänner, Pratobevera, angrep med skärpa regeringen, helsad af kammarens lifliga bifall. Alla korresp. från Wien äro enstämmiga i att detta ministörens nederlag väckt den största sensation inom alla klasser af befolkningen. D. 5 d:s beslöt deputerade kammaren i afseende på de czekiska medlemmar, som ej infunnit sig, att de skulle anse ha nedlagt sitt mandat. Derefter fortsattes adressdebatten, denna gång vändande sig kring Österrikes finansiela ställning. Deputeranden prof. Herbst skildrade denna som olycklig. Den är, sade han, betingad af hela ministerens hållning; en enklare förvaltning måste införas. Principen, att inkomsterna måste ställas efter utgifterna, har äfven sina gränser, nemligen möjlighetens, och dessa äro redan öfverskridna. — Finansministern v. Plener svarade, yttrande till sist, att regeringen stämmer öfverens med de i adressutkastet formulerade önskningar och skall genom sina åtgärder bevisa, att hon erkänner nödvändigheten af besparingars intörande. De ifrågavarande punkterna i adressen blefvo i utkastets ordalydelse antagna. Författningsstriden i Kurhessen tyckes antaga en kronisk karakter. Förhållandena börja utveckla sig alldeles som för 2 år sedan, då den beryktade Åsältjägaren från Berlin ötverförde till kurfursten den preussiska regeringens ultimatum. Det heter nu, att den preussiske gesandten skall lemna Kassel, och att man denna gång tänker uppträda med större energi än 1862. Flera preussiska tidningar antyda, att Kurhessen är moget till seqvestration, att det nuvarande tillståndet omöjligen kan fortsara, att det lätt kan bli sista gången som den förra katastroten förny