Tvenne stolar inom franska akademien äro lediga, efter Alfred de Vigny och Ampåre. Bland kandidaterna nämnas Philarete Chasles, Jules Janin och Joseph Autran. Samtliga franska kompositörer tänka ingå till kejsaren med en petition om att täfling må utsättas för det nya verk, hvarmed stora operan skall öppnas, då den blir färdig. I Quartier Latin har ett häftigt uppträde egt rum. Då professor Ranie ville börja sina föreläsningar i ekonomi, emottogs han med stoj och skrik af studenterna och måste afträda från katedern. Kejsar Napoleon har af Drouyn de Lhuys infordrat en skriftlig redogörelse för den dansktyska frågans närvarande ställning. Englands utrikesminister grefve Russell har besvarat de amerikanska Sydstatornas manifest, för hvars väsentliga innehåll vi förut redogjort, med den förklaring, att England naturl. beklagar kriget, men likväl skall som förut iakttaga sträng neutralitet. Gladstone är sjuk. Man väntar förfärande Jobsposter från hafvet med anledning af den våldsamma storm som under flera dagar rådt och betäckt Englands östra och södra kuster med spillror efter förolyckade fartyg. Inom Italiens senat har Lamarmora lofvat att framlägga nya aktstycken i afseende på den romerska frågan. Ryske tronföljaren har en tid väntats till Rom, men denna resa har nu blifvit inhiberad. Det synes äfven naturligt, att han ej skulle kunna besöka påfven i samma andedrag som hans far låter upphäfva klostren i Polen, en åtgärd som ej kan sammanställas med den i Italien tillämnade. I Italien tillkommer det nationens egna sjelfvalda representanter att härom besluta, hvadan nationen sjelf ställer sig i ansvar för saken; i Polen sker detta upphäfvande genom ett godtyckligt penndrag af en främmande despot, utan något nationens eget hörande. Inom det af Österrikes deputerade kammare nedsatta adressutskott ha ministrarne lemnat intressanta redogörelser för ställningen i Venetien och Galizien. Ang. Venetien har polisministern framlagt aktstycken, hvilka bevisa, att rovolutionskomitän, som står i direkt förbindelse med ledarne af rörelsepartiet i Turin och med Mazzini, har formligt organiserade agenter inom alla Venetiens städer, isynnerhet i Venedig och Padua, hvilka sträcka sin verksamhet öfver landets gränser till Tyrolen, Istrien och Dalmatien. Proklamationer ha framlagts, hvilka uppmana, fulla af glödande hat mot Gsterrike, till uppror och affall. Dessa ha visserligen Lugano skenbart till tryckningsort, men sörskrifva sig allt säkert från venetianska komitäns hemliga tryckeri i Venedig, utan att regeringen lyckats komma denna komit på spåren. — I hänsyn till Galizien förklarade grefve Patocki, att han och hans vänner i belägringstillståndet icke sågo något annat än en handtlangaretjenst, som Österrike gjort Ryssland. Sensation väckte uppläsandet af ett dokument, som fråntagits en polsk kurir på gränsen och hvilket innehöll en befallning från nationalregeringen i Warschau att pålägga samme i utskottet sittande grefve Patocki en skatt af 40,000 gulden. I Ungern rusta sig redan alla till landtdagen; verksammast äro de liberala, såväl Deaks anhängare (moderat liberala) som de längre framskridna radikala. Den emot en försoning med Österrike fientliga agitationen utgår åter som förut från hushållningssällskaperna, hvilka organiserats öfverallt i landet sedan 1860 och 1861. Det är ett motstycke till förhållandet i Polen. Dessa sällskapers bemödanden gå ut på, att vid det väntade återinförandet af de gammal-ungerska municipalitetsvalen lägga de vigtigare embetsposterna i händerna på patrioterna, på det dessa måtte öfvervaka landtdagsvalen. En i denna riktning synnerligt verksam förening är den af enkan efter insurgentchefen Damjanits år 1861 stiftade och ännu dirigerade gazd aszonyok egylet (ungersk husfru-förening). Alla dessa föreningar, hvilkas agitation alltmera tilltager, äro i nära förbindelse med hvarandra och skola, såfort det kommer till tjenstemannavalen, stå färdiga. Från Amerika skrifves, att tidningarne i Vestern påstå, det nordgeneralen Sherman i Georgien, efter förstörandet af de offentliga byggnaderna, fabrikerna, befästningarne och jernvägarne norr och söder om Åtlanta, i spetsen för 50,000 man och försedd med proviant för tre dagar, vändt sig mot söder samt marscherar på Macon och Augusta, för att senare