Danmark. Man afvaktar med nyfikenhet hvilken gång händelserna skola taga, sedan nu Preussen börjat uppträda med en så bestämd ton. Berlinertidningar påstå tillochmed, att Preussen i alla händelser skall tvinga exekutionstrupperna att utrymma Holstein, om de ej sjelfmant vilja göra det. Detta språk anger ovedersägligt, att Preussen nu fattat ett beslut, som det är hugadt att genomdrifva. Det vet äfven, att de tyska mellanstaterna visserligen grondera öfver ett sådant språk, men likväl alltid bruka böja sig derför. Dock är det icke troligt, att Preussen skulle våga spänna bågen så högt, om det icke hade ett mäktigt ryggstöd, vare sig i Ryssland eller i träffad öfverenskommelse med Österrike. Detsenare synes ej vara så alldeles säkert, och väl skulle det kunna hända, att medan de stora herrarne slåss, får bonden sin ko igen. Det finnes nemligen två intressen, som stå afvaktande bakom scenen i Tyskland, för att hvartdera skaffa inträde åt sig. Dessa intressen äro Rysslands och Frankrikes. Det förra vill personalunionen; det senare ett afgörande i nationalitetsprincipens intresse. Mellan dessa båda intressen slites Österrike. Vore det en: dast säkert på att effektivt få förbundet med sig under alla eventualiteter, skulle det nog sluta sig till vestern; men det vågar ej och drages dessutom af traditionela sympatier å andra sidan. Få se nu, hvart segern skall luta. Den demokratiska pressen i Holstein ä1 för sin del ytterst orolig öfver de preussisk: planerna. Först smickrade den sig med et svagt hopp om, att Bismarck skulle falla; di detta nu visar sig vara en illusion, agitera befolkningen med antydningar om ett förestå ende preussiskt militäroch polisregemente Holstein. Österrikiska regeringen har nu äfven, lik som förut den preussiska, anbefallt sina kon suler i utlandet, att åtaga sig de slesvighol -steinska fartygen. Af de af danskarne under kriget upp bringade tyska fartygen afeegla nu nästa dagligen ett par från Köpenhamn.