och det, då du efter mordet inkom? Si Persson: Jag vet ej, men jag tror, att det ickels kunde vara mer än en qvart. ti Ordf.: Vet du huru mycket klockan var då sa du efter mordgerningen åter inkom i rummet? Var sa hon 12? . bp Persson: Jag tände ej heller på ljus, så att jag sd såg på klockan. P (I rummet fanns en dylik, men utan slagverk).s Ordf.: Hvad företog du dig sedan? g Persson: Jag kunde icke ligga stilla, utan jag so vankade fram och tillbaka; senare tände jag ljus och s e gick ut på vinden. d Ordf.: Detta skedde förmodligen för att se om Andreasdotter var död, oeh din afsigt var väl i dettas fall att dölja ditt brott? 2 Persson: Ja! Utkommen, fann jag Andreasdotter s ligga raklång, baklänges på golfvet. Jag tog nu en tägstump, som låg på vinden, och hvarmed ved plä-Js gade uppbäras, samt bandt om Lottas veka lif, för att J! släpa henne upp på rumstaket och dölja henne på det sc det der befintliga gömstället. d Ordf.: Var Andreasdotter storväxt? 8 Persson: Hon var vid min längd samt starkt och Ir groft byggd. l Ordf.: Du förmådde icke släpa henne dit, sI synnerligast som dina krafter voro försvagade af det tillstånd, hvari du befann dig? (Persson vari hög su grossess). 0 Persson: (Under det hennes kropp genomfors af en skaälfvande rysning och bäfvan). Nej, jag förmådde JI det icke! I Ordf.: Du tog en bandknif? Hvar låg den? 8 Persson: Den låg på sitt vanliga ställe i ved-Jä kontoret på vinden. — På framställd fråga, hvartilll: denna plägade begagnas, upplyste Persson, att hennes ss man sysselsatte sig ibland med träskoarbete, och be-l gagnade den dervid. Knifven var omkring 3 qvarter s lång, hade två fingers bredd, och skaften sutto å båda sidor i rät vinkel mot bladets bak. 1 Ordf.: Hur förmådde du dermed afhugga An-i dreasdotters lår? Läkareattesten innehåller, att dessa se voro stympade nedanför ljumskarne. i Persson: Ah, det gick så hastigt. Jag sköt med foten ett vedtrå under låren, så att det svarade vid s! hugget. Sedan släpade jag först upp bålen på rumstaket, hvarefter jag uppbar de styckade lemmarne. Om jag tog de senare på en gång, eller i tvenne omgångar, kan jag ej erinra mig. Ordf.: Och du nedlade liket på det omnämnda gömstället? Men var ej mellanrummet för trångt, för att dölja detsamma? Gjorde du ingenting mer? Lade du ej sågspån öfver lemmarne och trampade derpå vamt spikade sedan till de lossnade plankorna? . Persson: Nej! Jag lade bräderna löst öfver. Ater inkommen, fann jag på en soffa i rummet Andreasdotters kläder, hvilka jag nu tog, utan att undersöka dem vidare än att jag i ytterklädningens ficka tog en portmonnä, med deri liggande 36 rdr, Kläderna bar jag äfven upp på rumstaket samt lade dem på samma gömställe, som kroppen. Sedan tvättade jag upp blodet på vinden, begagnande dervid vatten i den skurbalja, som stod qvar efter skurningen. Persson berättade derefter hurusom hennes man, hvilken plägade om nätterna vara borta på arbete vid gasverket, hemkom på söndagsmorgonen, mellan kl. 6—7, samt hurusom han, sedan han druckit kaffe, som Persson före hans ankomst kokat, lade sig att sofva. Ordf.: Märkte han ingenting, inga blodfläckar, eller sådant? Persson: Nej, men han frågade efter Lotta. (Persson uppgaf, att hon lemnat honom något undvikande svar på hans fråga.) rdf.: Känner du Dimming? Persson: Ja det var han som slipade rakknifven. Den tillhörde min far, och jag hade vid ett besök hos honom hemma på landet mottagit den, för att låta slipa honom. Ordf.: Hvar hade du denna rakknif förvarad före mordets begående? Persson: Den plägade ligga i en spegellåda inuti rummet. Ordf. Hur vill du då förklara att rakknifven just denna dag kom att ligga ute på vinden å det der befintliga gömstället under takstolen? Persson: Jo det kom sig deraf, att jag under dagens lopp sökt efter bud, för att hemskicka den till min far, men då jag ej träffade något sådant, hade jag af en händelse lagt den på detta ställe. Ordf.: Brukade du ej vanligen efter skurning bära ned och slå ut skurvattnet? Persson: Jol Ordf.: Hur kan du då förklara, att just denna gång skurbaljan med vattnet kom att stå qvar på vinden? Persson: Det föranleddes deraf, att vi på aftonen hade haft så brådtom ned till ångbåten, för att träffa Winker, att jag ej medhann att slå ut vattnet. Ordf.: Du har sagt, att du skurade golfvet och rummet om lördagsqvällen. Hur vill du då förklara, att på väggen, just der Andreasdotter legat, blodfläckar blifvit observerade, att sängkläderna i sängen voro blodfläckade, att blod syntes å sängbotten, och att under sängen en massa lefrad blod befann sig, som synbarligen droppat från sängen, äfvensom att blodfläckar funnits å golfvet? Persson svarade, att anledningen dertill att sängkläderna varit fläckade af blod, om så varit, möjligen härledt sig deraf, att hon en tid förut haft blodflöde, hvarjemte det äfven händt, att mannen stundom blödit näsblod, då han legat. Hvad fläckarne på golfvet angick, hade dessa möjligen åstadkommits deraf, att hon under mordgerningens begående trampat i blod, och derigenom åstadkommit fläckar på golfvet. Orsaken till stänket på väggen och blodlefrarne under sängen kunde hon ej förklara; men trodde, att det blod, som fanns å väggen, möjligen vore efter det sjelfmord, som begåtts af en person, som bott i rummet innan Persson dit inflyttade. Ordf. anmärkte, att sjelfmordet föröfvats i skrubben, och ej ute i rummet, hvilket Persson bejakade. Ordf.: Nå, låtom oss antaga denna förklaring; men det förekommer en ännu svårare omständighet, som synes tydligt visa, att du mördat Andreasdotter under det hon sofvande låg i sängen. Detta inverkar visserligen ej så mycket på saken, men det är nödvändigt att få sanningen i alla dess minsta omständigheter i dagen. I Göteborgs rådhusrätts protokoller förekommer, att du lånnt en sängkudde af en qvinna vid namn Carlsson. Denna kudde var stoppad med en mängd lappar. Persson: Ja. Kort efter Lottas död kom Carlson och återfordrade dynan, men jag sade henne, att öfverdraget var smutsigt, så att jag skulle tvätta detta först. Jag sprättade derföre upp dynan och kastade lapparne i skrubben. Ördf.: Märkte du ej då, att öfverdraget var blodigt, likasom lapparne? Persson: Nej! Ordf.: Jaså! Hon säger, att hon ej märkte, Fr