dan af tältet, och sjelfva thronstolen strålade af purpur och guld. Omkring kl. half 9 började de sjelfständiga höfdingarne och Rajaerna att infinna sig. Först kom rajan af Tshind, klädd i hvitt, strålande af diamanter och smaragder, med en gul turban och gröna Paejamas. Derefter kom Mandi, den ringaste bland rajaerna, klädd i rödt och grönt med en orangefärgad turban. Den tredje var Maeler Kotla, lång och korpulent, klädd i svart och guld med en grön turban. Den fjerde var rajan af Faridkot, som en äkta Khalsa-höfding klädd i gult. Rajan af Kaparthulla, den femte, var smakfullare klädd än någon af de andra höfdingarne på hela Durbar; han var klädd i hvitt med blå Paejamas och eden indiska stjernans blåa band och insignier. Efter honom kom Maharajan af Pattiala i hög grad praktfullt klädd uti en drägt af tjockt blått siden, hvilken nästan öfverhöljdes af diamanter och perlor. Den siste som kom var Maharajan af Jummu med sin son och arfvinge. De voro ungefär lika klädda i hvitt med turbaner af gult och rödt, allt besatt med diamanter och smaragder. Maharajan bar äfvenledes den indiska stjernans insignier, af hvilken orden han är riddare. Ålla dessa rajater fördes till sina platser at officerare, hvilka särskilt fått sig detta värf uppdraget. Här äro för första gången i Pundjabs historia samlade rajaput-höfdingarne från bergen, de adliga sikher och de vilda pathanerna från nordvestra gränsen. Allt är här församladt af hvad provinsen har att uppvisa af manlig styrka och skönhet, af mod, klokhet och hängifvenhet för staten, och man skulle knappast kunna uti något annat land i verlden uppvisa en så vacker samling af män. Här se vi Jaten och Monja, groflemmad, lika redo att odla sin lilla åker som att omgjorda sig med svärdet och ila ut i kampen. Han är måhända ej så skicklig som några af de andra härstädes, men han är liflig, manlig och tillgifven. Derborta se vi Derajat Maik, tvättad och uppklädd, ja, riktigt i sitt esse. Iemma bland hans egna berg är detta just icke alltid fallet, och han är der hvarken behaglig för ögat eller för näsan. IIan är ständigt inblandad i oräkneliga arfstvister, bryr sig hvarken om sitt eller andras lif, och han är aldrig lyckligare än i den vilda kampen på bergens sluttningar; men han är pålitlig, gästfri, gifmild till slöseri och tapper som ett lejon. Om orkanen i Rio d. 10 okt, rörande hvilken förut i bladet meadelats, meddela de trämmande tidningarne nu utförligare berättelser. En korresp. derifrån anmärker, att han hittills ansett historierna om hagel så stora som hönsägg för en fabel, men att han vid detta tillfälle anammat den tron. Ej ett enda fönster i de at stadens hus, som vette åt sydvest, har förblifvit helt, de ha utpiskats ur ramarne så fullständigt som om de uttagits af en öfvad glasmästare. Träd upprycktes med rötterna, ja, tillochmed hus störtade in under stormens makt, men värst at allt var dock den förfärliga förlusten af menniskolif i hamnbugten. Tre reservofficerare från engelska örlogsfartyget gmont voro de första offren. Deras båt seglade omkull och de drunknade oaktadt de ansträngningar som gjordes för att rädda dem. Amiral Elliot, som jemte sin hustru befann sig i en båt med 18 mans besättning på väg till sitt fartyg, sväfvade i största fara och räddades endast derigenom, att båten dref intill ett franskt kofferdifartyg, hvarifrån man bergade alla dem som befunno sig i båten. Chefen för engelska amiralskeppet räddades från en annan större fara, i det hans båt kullseglade, så att han och dess besättning måste en lång stund hålla sig fast vid kölen, tills hjelp hann anlända. Nio kofferdifartyg kantrade på sina ankarplatser, och många af besättningarne drunknade. Den anställda skadan är oerhörd; som ett litet exempel derpå kan anföras, att ensamt gaskompaniet måste sätta in 20,000 nya glasskifvor i sina gatlyktor. I korrespondentens eget rum blefvo fönstren, både rutor och bågar, sönderslagna och inslungade i rummet, hvars golf var efter katastrofen betäckt med ett två tum högt lag af hagel och isstycken, af hvilka många, som nämndt är, voro större än hönsägg. Hela orkanen varade endast i femton minuter och den under en så otroligt kort tid anställda förödelse uppskattas till ett belopp af mer än 10 millioner svenskt. Prån Spanien omtalas ofantliga förödelser, som derstädes åstadkommits genom häftiga regnsall. Staden Alcira beskrifves som en hop ruiner i en stor sjö; innevånarne hade flyktat ooh gator och torg voro betäckta med döda hästar, sönderslagna husgerådssaker o. s. v. Hela landsträckan längs kusten står under vatten. I staden Tous(?) ligger mer än hundrade hus i ruiner, och i alla de öfriga städerna längs kusten skola liknande förödelanställts. I Mexico förmärktes under natten mellan