häfvandet af det provisoriska tillståndet i Ungern skall föregå landtdagens inkallande. Det heter dessutom, att nästa landtdag icke skall sammanträda i Ofen, såsom den förra, utan i öfverensstämmelse med landets önskan i Pesth. I Wien har börjat utkomma ett nytt blad Die Debatte, som skall vara upprättadt af ungerska maguater af det gammalkonservativa partiet och representerar dess intressen. Häri fordras en snabb lösning af den ungerska frågan. Bladeis hållning är för öfrigt mycket försonlig. Om Österrikes och Preussens ömsesidiga ställning äro de mest motsägande berättelser i omlopp. De längst framskridna ense det vara så, att Osterrike tordrar ett snart erkännande af augustenborgarens anspråk i hertigdömena, men fordrar som vederlag för Slesvigs indragande i tyska förbundet, att detta äfven skall ingå på samma medgifvande, hvad rörer Venetien. Om Preussen vill understödja denna begäran, är Österrike hugadt ingå på Lauenburgs anslutning till Preussen och vill medgifva en del privilegier, som Preussen vill förbehålla sig i hertigdömena och genom hvilka det söker inleda sin gamla plan om Danmarks danande till Tysklands amiralstat. Men Rysslan står bakom. Tyskland är redan så djupt inne i dess klor, att dess vilja bestämmer i sista instansen politiken. Det vill ej veta af Venetiens indragande under Tysklands garanti, emedan häraf måste följa ett krig med Frankrike, som Ryssland ej skulle kunna undandraga sig att deltaga uti, på grund af vissa öfverenskommelser med Preussen, till tack för dettas bistånd i polska saken. Ryssland vill ej heller veta af augustenborgaren, och måste äfven hysa betänkligheter mot Slesvigs indragande under tyska förbundet. Det arbetar derföre för hertigdömenas personalunion med Danmark under Christian IX. Preussen måste följa Rysslands vilja, och derföre kan det ej uppnå enighet med Österrike, som åter söker åt sig vinna nytt insteg i Tyskland genom att befrämja augustenborgaren, hvilken Preussen motträder. De båda tyska stormakterna ha råkat i en betänklig dilemma, från hvilken de svårligen kunna komma loss och hertigdömena ha blifvit för dem ett Erisäpple. Ett i en wienertidning med officiela försänkningar intaget yttrande angifver, ehuru i något inkrånglade ordalag, att stämningen emellan de båda tyska potentaterna verkligen är något spänd. Bladet förnekar nemligen, att österrikiska regeringen skulle dela den ftöregifna preussiska åsigten om, att förbundstruppernas ytterligare qvarstannande i Holstein och Lauenburg skulle vara öfverflödigt. I samband härmed hänvisar bladet på den nu afgångne grefve Rechbergs uttalande i Herrehuset om, att det är nödvändigt för Förbundet, att Osterrike handlar i samråd med Preussen, men att Österrike likväl endast kan göra det under det vilkor, att det sker på grundvalen af tysk förbundsrätt. Det vill häraf synas som att Preussen fordrar törbundstruppernas utdragande ur Holstein och Lauenburg, men att Österrike sätter sig deremot. Detta framgår jemväl af en telegrafisk note från Berlin, hvari det heter, att Preussen förkastar upprepade förslag af Österrike om förbundstrupperna. Härmed förtjenar äfven sammanställas, hvad en officiös berlinerorgan säger: språk! bundsstormakterna måste kunna göra anspråk på Tysklands förtroende, för att den slesvigholsteinska saken skall kunna genomföras såväl i öfverensstämmelse med deras egna rättigheter som i Tysklands intresse. Den preussiska regeringen anser Holsteins fortfarande ockupation af förbundstrupper icke vara tillräcklig under någon förevänniag. För att genomdrifva dessa truppers snara återkallande, skall man först och främst slå in på den genom förbundslagarne föreskrifna väg. Härom ha ånyo förhandlingar inledts med Österrike, hvilka låta hoppas en snar öfverensstämmelse! mellan de närmade makterna. Österrikes svar på Preussens förslag har ännu icke inträffat. — Af ofvanstående synes dock ett godt styc-s. ke vara qvar, innan enighet kan nås. Samma blad skritver om Preussens sinan-J! siela ställning: De ordinarie preussiska statsnkomsterna, hvilka ökats i öfverraskande grad, ! emte öfriga disponibla medel, äro tillräckliga ör de utomordentliga utgifterna. Förmodligen ; skola dessa uppgå till 50 millioner; men det paktadt skall budgeten för 1865 visa sig lika; synsam som nägonsin. Det kommer natrligtvis icke i fråga hos den feodala preusiska pressen, att folkets representanter ega att bestämma öfver statsinkomsternas använlande, eller åtminstone öfver desamma höras. ! —