ola föra och huru den nya staten skall reesenteras i utlandet af konsuler. Missnöjet med fredsslutet är i Slesvig i ltagande och yttrar sig märkligt nog högddast inom — det tyska partiet, eller rätre det slesvig-holsteinska. En slesvig-holeinsk klubb i Flensborg, Harmonia, firade v några dagar sedan en fest. På uppmang af ett parti spelte orkestern den preusska nationalsången; majoriteten gjorde lifligt position häremot. Då musikanterna ej tystde, uppstod handgemäng, hvarvid ett par a sånades. Äfven i Holstein demonstreras mot fredsutet. De slesvig-holsteinska föreningarne i Fjlstermarsk ha neml. till centralutskottet indt det förslag, Åatt det må genom ett så Imänt uttalande som möjligt af det slesvigosteinska folket bli tillkännagifvet, att geom den på basis af londonerprotokollet (!) af rska stormakterna afslutna fred landets ärfda ittigheter kränkas, och att freden derföre alrig kan af det erkännas som rättsligt bestånde. De tyska makterna få nu sjelfva se, med vad för orolighetsmakare de fått att dragas. Till Friedrelandet har den genialiske kalden — diktaren af Adam IIomo — Paidan -Muller insändt ett herrligt poem, som v! j kunna neka oss nöjet att här till en del tergifva: Trolk) Hvor er Du flygtet hen, hvor har Du sögt, Uellige Tro! dit Sted i Danmarks Lande? Gaaer Du nu böiet ved dets aabne Strande Udjaget af dit gamle Hjem i Frygt? Og har nu Feigheds Aand med Angstens Klögt Udgravet ZEdelstenen af din Krone, Optaget Klangen af din Harpes Tone Med Haanden famlende til Strengen trykt? Hvor er Du flygtet hen, Du höie Tro, Med al din fordums Magt i danske Hjerter. Henover Undergangens Gab og Smerter At bygge Livets ny og faste Bro? Har Du nu ingen Spire, som kan groe Af Natten op mod Dagens Morgenröde, Og intet Blomster, som vil give Möde, Naar Vaaren kommer jublende og fro? Ja, Vee Dig, Danmark. har Du ikkun Mend, Der, mens Dit Land og Hjerte sönderrives, Mod Fjenden vaabenlöse, kun kan kives, Med ussel Tvedragt veire Haabet hen! — Saa hyl Dit Ansigt til, saa bort Dig vend Og byg ej lenger paa Din Gud og Fader; Naar Du din gamle Tro, Dig selv forlader, Saa grib kun Faklen og dit Baal antend! Men har Du Korset i dit Banner sat, Saa veed og Du, som ei forstod at stride, Korsdragerinde! skulde Du ei vide, At der er Stjerner bag den mörke Nat! Tör Hjertet sygne, Haanden blive mat, Fordi et opslidt Sverd nu ganske brister, Fordi Du Tugtelsernes Luttring frister Og Veien gaaer ved Klipperanden brat? aMed Haab mod Haab! det er et Troens Ord, Foryngelsernes aldrig tömte Kilde, Naar Timen kommer, tidlig eller silde, En staalfast Borg, hvori en Fremtid boer! Og Du sank ikkun mod din egen Jord, Haablöse! ned mod gamle, stolte Minder, Som voxe frem af Taarerne, der rinder I dine faldne Sönners Heltespor! Med Haab mod Haab!4 Er det ei Troens Röst? Og Du blev kastet på Dig selv tilbage For i din Gud din Aande dybt at drage Og blive större med din egen Bröst! Har Du ei Sommer til en anden Höst Og Farver til et Purpursker i Norden, Naar med Dig selv Du först er enig vorden, At Livets Kilder svulme med din Tröst? Nu har Du tvende Gange med dit Blod Til Udsxd atter Nordens Marker gjödet Og staaer af Kampens Ildsdaab gjennemglödet, Har nu Du ei til Valget Troens Mod? Og om i Seiersglandsen Du nu stod, Mon dine Born Dig mere villigt kaared, End nu, da kledt i Bod, da lammet, saaret, Du deres gamle Troskab pröve lod? Om du blev stenget ind i Bolt og Bur, Hvad Magt kan Dig dog ved din Skjönhed skille, For dine Börn en liflig Digtnings Kilde, En Forgaard til den evige Natur! Slog det den sidste Time paa dit Uhr. Saa lenge Du har Livets Ord paa Tunge Og Frihedsaande til din Löves Lunge, I Nordens Bjerge Gjenlyd af din Lur? Mit Land! mit Folk! Din gamle Tro hold fast! Nu er det Timen, da din Gud dig kalder, Nu skal det sces, om i hans Haand Du falder, Hvad eller Broen til din Fremtid brast; Bort fra Dig Angstens mörke Skygge kast! Du har i Lidelsen endnu dog Magten Ved Dagens förste Gry fra Nattevagten At reise Dig til Seir igjen med Hast! ) Tro betyder här förtröstan.