kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. I måndags hölls polisundersökning rörande den eldsvåda som natten mellan den 8:de och 9:de d:s utbröt i enkefru A. M. Bäckströms hus vid Gröna gatan i Majorna och hvarvid nämnde hus jemte några dertill hörande vedbodar nedbrunno. Utom de personer hvilka bott i det nedbrunna huset, hade till detta förhör inställt sig Dahlström och Nyström, den förre såsom ombud för städernas allmänna brandstodsbolag, den senare för försäkringsbolaget Skandia. Enkefru Bäckström uppgaf att det nedbrunna huset varit uppfört af timmer, till två våningars höjd med frontespis, samt innehållit 10 rum och 4 kök, hvarjemte i nedra våningen funnits en salubod som fru B. sjelf innehade. Två ingångar ledde ini huset, den ena från gården, den andra från gatan; af dessa hade den ena ej blifvit tillstängd under den natt då eldsvådan timade, emedan den i huset boende skräddaren Bloms hustru uppmanat fru B:s piga att ej lägga haken för dörren, så att hennes man, hvilken hon väntade hem, skulle kunna komma in. Huset var brandförsäkradt i städernas allm. brandstodsbolag för 6,000 rdr, de nedbrända vedbodarne för 750 rdr, och fru B:s lösegendom samt varulager hvardera för 1,500 rdr. Fru B. hade jemte sina döttrar och en piga legat i ett rum i nedra våningen. Rörande uppkomsten af eldsvådan hade hon sig ej något bekant. Hon hade vaknat vid att pigan släppte in en fru B. tillhörig hund. Straxt derefter hade hon hört något tasslande i trappan som ledde upp till frontespisvåningen, liksom om någon gått sakta i denna trappa. Kort derefter hade hon hört personer rusa ned sör samma trappa och omedelbart derefter hade man slagåt på dörren och ropat att elden vore lös. Samtidigt med de af fru B. hörda smygande stegen i trappan, hade hunden börjat skälla. Mamsellerna Amanda och Nicolina Bäckström hade ingenting hört förrän de väcktes af att man slog på dörren. on Pigan Maria Jönsson, i tjenst hos fru Bäckström, hade i likhet med denna hört någon smyga i trapporna någon stund efter sedan hon varit uppe och släppt in fru B:s hund. Hon hade, som nämndi är, fått tillsägelse af Bloms hustru att ej tillbomma dörren för att Blom skulle komma in. Porten till gården var så låg, sade hon, att den lätt kunde öfverhoppas och hon visste att Blom ofta begagnat sig af detta sätt för att komma in då den var stängd. Om denna port vid tillfället varit stängd eller ej, kunde hon ej säga. För öfrigt hade hon inga upplysningar att lemna. Sjömannen J. A. Kullberg innehade ett rum med kök i andra våningen af huset. Han och hans hustru hade gått till sängs kl. half nio på aftonen. Hustrun hade purrathonom med orden: Fjag vet ej hvad det är för väsen der uppe, du får visst gå upp. Derpå hade hustrun gått och lyftat på gardinen, då de sett eldsken. När de sedan gått ut på svalen, hade de sett att elden brutit ut i frontespisvåningen. Från den lägenhet K. bebodde hade ej varit någon uppgång till nyssnämnde våning. K. hade låtit assurera för 600 rdr, men fått det mesta af sina tillhörigheter bergade. Snickaren Moberg hade haft sin bostad i frontesplsvåningen, der han innehade ett rum. Kök hade han gemensamt med Bloms. Mellan M:s rum och det eun af dem Blom bebodde fanns en dörr, men denna var ej öppen. Från svalen voro särskilda ingångar till båda lägenheterne. Moberg väcktes af sin hustru, som yttrade: jag tror elden är lös, men kanske jag bara drömt det. De gingo då och öppnade dörren till svalen samt sågo att det var eld i en skrubb intill Bloms rum. Elden hade då ej hunnit gripa så