ÅArmåen väntas blifva satt på fredsfot under loppet af de nästk. 14 dagarne på sätt, som föreskrilves i 1842 års arme-plan. — En ny arme-plan väntas blifva framlagd. Dej danska fullmäktige vid konferensen i Wien, kammarherre Quaade och öfverste Kauffmann, väntades såsom i går åter till Köpenhamn. Sedan General-Corr. sornekat att Osterrike skulle begära, det förbundet efter fredsslutat måtte draga sina trupper ur Iolstein, uppdyker nu det rykte, att Österrike ämnar väcka förslag om en reduktion af förbundstrupperna, dock under den uttryckliga förutsättningen, att förbundet vill behålla sin ställning i Holstein och har rätt att behålla den. Den första af de konserter, som Köpenhamns sångföreningar ämna gifva i Ridehuset till förmån för de sårade samt de fallnes etterlemnade familjer, egde rum i förgår afton. Vid dessa konserter skola omkr. 300 sångare uppträda, under anförande af kammarmusikus C. J. Hansen. Prof. Hartmann har för dem komponerat musiken till en ny dikt af Chr. Richardt. På Dyppelshöjden skall uppresas ett monument öfver de fallna danskarne. Det består af ett fyrkantigt granitblock, hvarpå sinnes, i gyllene bokstäfver, inskriptionen: ler hvile 200 tappre Danske. Arbetet är utfördt i Flensborg. — Hvem som låter uppresa minnesmärket omtalas ej. Sistlidne Lördag afled generallöjtnanten i danska armåen Chr. Fredr. Trepka, i en ålder af 85, år. Den aflidne hade under loppet at flera år varit danskt militärombud vid Tyska förbundet. — IIans son, öfverste Trepka, föll d. 25 Juli vid Ötre-Stolk och hans sonson träffades af samma öde vid försvaret at Als d. 29 Juni. Michael Wiehe var vid sin död 44 år gammal. Han hade under de senaste åren lidit af en tärande sjukdom. Folkets Avis yttrar om den döde följande: Hvar och en, som litet känner till Köpenhamns scen, vet att tragedien i M. Wiehe förlorat sin ädlaste hjelte och lustspelet den meste noble och älskvärdaste älskare, som i mannaminne har beträdt vår scen, och den, som personligen kännt den aflidne, vet att det dramatiska konstnärsståndet i honom mistat en af sina förnämsta prydnader, en man af oförfalskad, hederlig karakter, ep man, hvilken som få förstod hålla sig tri från det teatersmink, som så lätt låder vid Thalias söner, och den, som har varit i tillfälle att se utlandets förnämsta scener, förhöjer ännu mera vigten af sorgebudskapet med det vittnesbörd, att den dramatiska konsten i honom förlorat en framställare, som i sitt slag stod oöfverträflad af Europas största skådespelare.