— — Till svenska medborgare har K. M:t upptagit E. S. Neumark från Polen och L. W. Walter från Schlesien. Pianisten Fredrik Lindholm har nyligen blifvit anställd som orkesteranförare vid Kristiania teater. Om en ny Salmoni-affär berättas i senaste n:o af Enköpings-Bladet: Åtven här i staden har Salmoni-industrien blifvit försökt, dock utan någon framgång, alldenstund man börjar bli tonligen bekant med dessa affärer. Förliden Söndag kl. 7 på afionen blef pastor Wahlberg störd af bultandet på porten och då den öppnades, lemnade en karl ett bret, adresseradt till hr Wahlberg, innehållande en önskan eller, rättare sagdt, en ovilkorlig fordran att atill karlen, som allemnade brefvet, inom 10 minuter gitva 500 rdr samt att vara tyst med saken och ej heller försöka ropa på hjelp, emedan då genast en kula skulle jagas genom hufvudet på honom. Tillika hotades Pastor Wahlberg med att sex banditer för tillfället bevakade alla hans rörelser, så atv ej något vädjande till nästans bistånd var tänkbart. Sedan pastorn verkligen med Åkallblodighet (Säsom banditen uppmanat honom) läst brefvet och de tio minuterna förflutit, påminner den djerfve industririddaren sitt utkorade offer mycket riktigt om, att skyndsamt ställa sig till esterrättelse den i brefvet uttryckta sordran, för att undslippa obehaget af de gifna hotelserna. Vår gamle, vördnadsvärde pastor, hvilken dock icke lät skrämma sig så lätt, lyckades slutligen tillkalla hjelp; men under tiden aflägsnade sig Salmoni-mannen, som troligen, för att vara så mycket mera vigtig, hade tagit de fem banditerna ur luften. Hotelsebrefvet lyder sålunda: Herr Pastor Wahlberg! Då Ni läser detta bref, så var kallblodig, som det anstår en man och foga er i ert öde. Vi äro sex banditer, som bevaka edert hus. Vi äro beväpnade med både knifvar och pistoler. Vi fordra af eder Femhundra Riksdaler, samt detta bref åter; men gå ej ut med dem sjelf, utan skicka eder piga om tio minuter, i annat fall så gå vi in och mörda allesammans och taga alla dyrbarheter samt sedan tända på huset. Försök ej att öppna något fönster för att ropa på hjelp, ty då får ni en kula i skallen. Anmäl icke till polisen, ty då döda vi er genast. Vi bevaka alla edra rörelser. Lat oss få hvad vi begära och var tyst, så får ni sedan vara i fred. Petro. Karlshamns magistrat. K. M:t har d. 4 sistl. Oktober, på derom gjord tramställning, förordnat, att magistraten och rådstufvurätten Karlshamn skall hädanefter utgöras at borgmästare och två rådmän, samt att stadens magistratssekreterare skall åligga att vid förefallande behof magistraten och rådstufvurätten i egenskap at extra ledamot biträda. Ovanligt fiskafänge. I Wermlands Tidning läses: Att fånga lax med blotta händerna torde väl hittills anses höra till omöjli ieterna; men att fiske på detta sätt någon gang kan bedrifvas, har man i dessa dagar i Karlstad sett prof uppå. En dag i törra veckan varseblef en på klappbryggan vid vestra bron med klädtvätt sysselsatt qvinna, huru en stor fisk slog i vattnet nära bryggan. Qvinnan, för hvilken beslut och handling synes hafva varit ett, rusade genast ut i elfven, grep fisken öfver stjerten och förde den lyckligt 1 land. Det var en lax at omkring ett halft lispunds vigt och tycktes vara alldeles oskadad. Kortspelet inom societeten. I P.-T. för i Måndags läses: Under förutsättning att följande af en insändare framställda förslag kan bidraga att åtminstone bland det yngre slägtet, som ännu icke blifvit slaf af vanan, minska eller borttaga böjelsen för kortspels arrangerande då det är fråga om sållskapsnöjen, ehuru enligt Svensk Kyrkotidning detta nöje skall vara ganska mycket att rekommendera såsom förädlande och uppbyggskarpskytteöfningar på Söndagen låta vi insändaren yttra sig: Vanan är en tyrann mura besallande än Österlandets fordne despoter, — endast tiden kan, gynnad af någon lycklig omständighet, lyckas all få något inflytande öfver densamma. Hos oss här i Sverige qvarstår det underliga bruket att da man är bjuden i ett sällskap och der vill spela ett parti kort, mäste man betala de kort som härtill användas, om de äro nya. Någonting mera abnormt kan man väl ej gerna tänka sig. En person i de lyckliga omständigheter att han kan någongang se sina vänner hos sig och pläga dem med både mat och dryck, later dem det oaktadt betala det nöje han bereder dem genom kortspel! Utom detta löjliga förhållande, som nu blitvit en vana, hvars uppkomst går långt tillbaka och som på den tiden möjligen kunde låta förklara sig, medför detta bruk derjemte en stor olägenhet genom spelpointens uppdrifvande. Då flertalet af dem som blott spela tör sitt nöje, sikerligen helst skulle spela 1 öres pröferencer (för att tala om det mest brukliga spelev) Så kan man nu ej gerna spela lägre point än 3 öre, på det att korten ma få sin betalning innan sounden. hvarigenom ofta