Ar 1824 blefvo på samma sätt omkring 3, 800 handlingar och kartor, rörande Estland och Liffland, från general-landtmäterikontorot utlemnade. Dagbladet gör med anledning häraf nägra betraktelser, af hvilka vi återgifva följande: Emot svenska regeringens beredvillighet att för alltid afstå från dessa handlingar, af hvilka åtskilliga hafva ett stort historiskt intresse, kunna och vilja vi ej i ringaste måtto något anmärka, enär samma bandlingar, som för oss äro utan vidare gagn, för finnarne kunna vara af det största intresse och nytta; — men denna åtgärd framkallar ovilkorligen en önskan att från Sveriges sida framställning gjordes hos danska regeringen i enahanda syftning, rörande alla de jordeböcker, publika handlingar, lagar och kriminalprocesser, personalia, pergamentsbref m. m., som röra Sveriges forndanska provinser och i kongl. danska geheime-arkivet äro förvarade. Denna framställning bör synas så mycket mindre ogrannlaga, som, enligt särskilda artiklar, såväl i Rocskildska fredslutet år 1658 som i Köpenhamnska fredsfördraget år 1660 alla dylika handlingar hade bordt till Sverige ofverlemnas. — Förste landtmätaren i Malmöhus län, numera öfverdirektören för generallandtmäterikontoret, hr L. Falkman gjorde år 1844 hos K. M:t anhållan i dylik syftning; men K. M:t, som icke ansåg lämpligt Åatt nu efter så lång tids törlopp affordra kongl. danska regeringen de provinser rörande handlingar, förordnade endast hr Falkman att i Köpenhamn förteckna desamma. Denna förteckning, huru omsorgsfullt och noggrannt den än är upprättad, kan naturligtvis ej i annan mån vara gagnande än att den lemnar en antydan om hvad som finnes. — — Det kan naturligtvis ej vara vår mening att dessa handlingar taffordras danska regeringen — hvilket, efter en så lång tids förlopp, äfven vi anse mindre lämpligt — men det som vi innerligt önska och hvarpå vi vilja fästa vederbörandes uppmärksamhet, är att åtminstone förfrågan gjordes hos danska regeringen, huruvida något allvarsamt hinder skulle möta en sådan från Sveriges sida gjord framställning. Vi äro öfvertygade derom, att så ej skulle ske, och grunda denna vår öfvertygelse på de hjertliga och vänskapliga band, som för närvarande förena Sveriges och Danmarks folk. Landtförsvars-departementet. K. M:t har under den 29 sistl. September förordnat underlöjtn. vid Elfsborgs regemente A. A. Thorån att vara registrator i landtförsvars-departementets kommandoexpedition. Armee-intendenturen. K. M:t har befallt, att intendenten vid Stockholms utredningsförråd, major C. A. v. Hofsten samt militärattachån vid beskickningen i Paris, major F. N. Staaff, i Frankrike skola taga kännedom om bästa sättetf att, inom minsta utrymme för en bestämd styrka, upplägga och vårda alla slags persedlar samt proviant och tourage, att verkställa krympning af kläde, förmala säd och ombesörja brödbakning m. m. Mord och mordbrand, föröfvade af en 15 års flicka. Från Karlskrona skrifves d. 21 d:s följande upprörande berättelse: Flickan Cecilia Svensson, född 1849 i Edestad af Listerby socken, Blekinge län, i tjenst hos underkonstapeln vid flottan Wilhelm Rylander i Karlskrona, har blifvit till stadens länscellfängelse införpassad, såsom skäligen misstänkt att hafva, medelst ingifvande af skedvatten, varit orsaken till sin husbondes 6 månader gamle sons död samt derpå föröfvad mordbrand i hans hus. Flickan lärer hafva erkännt mordgerningen, men nekar till brandanläggningen, hvilken föröfvades i ett uthus, hvars fönster, tör eldens döljande, blifvit betäckt af brädstumpar, ehuru ej så väl, att ej elden sken emellan den ena brädlappen, hvilken ej räckte upp tilltullo. Hon ertappades dock af husbonden på bar gerning, i detsamma hon förfogade sig från brandstället och elden dämpades då af henne sjelf medelst trampning i lågorna, som hunnit till 3 fots höjd. Kansakning kommer att hållas i morgon med den unga förbryterskan, hvilken likaledes är misstänkt för anläggning af mordbrand å två andra ställen i hr Rylanders fastighet, före de senast föröfvade brotten. Aloys Ander, den berömde sångaren i Wien samt väl bekant för svenska publiken sedan sitt gasterande å Kongl. teatern i Stockholm 1857, har på sista tiden svårt träffats af olyckan. Han har ej allenast förlorat sin röst, utan hvad värre är, han har angripits af en sinnesrubbning, som genom flera otvetydiga tecken röjde sig för publiken, då han nyligen ännu en gång uppträdde i Ilugenotterna. Intendenten för hofoperateatern i Wien har tillsvidare beviljat honom ett års permission med full lön och öfriga förmåner. 7 Moatanralngislka Talrttannlann