hn 1 ) BBuID vJ)Åi 11141 09 47779 AR majestäter medföra trenne af sina barn, prinsessan Marie samt storfurstarne Sergei (Alexander) och Paul. Sviten skall vara mycket lysande och nämnas ur densamma följande personer: fröknarne Fredericks och Tutchew, kejsarinnans dames dhonneur; grefve Schuwalow, palatsets stormarskalk, grefve Dolgorucki, eneraladjutant och f. d. krigsminister, grefve Adlerberg, generaladjutant, czarens förtrogne vän och allt i allom, öfverste Ribyow och öfversten grefve Woronzow-Duschkow, czarens adjutant; direktören tör det kejserliga sältkansliet, direktören för stormarskalkens kansli, en läkare hos kejsaren; en d:o hos kejsarinnan, prinsessan Maries guvernant och de båda storfurstarnes guvernör. Frankrikes lagstiftande kär skall sammanträda först d. 15 Febr. Från Afrika har ingått underrättelse om, att den berömde lejonjägaren Jules Gårard drunknat på kusten af Sierra Leone i Jongfloden mellan Makkelleh och Woolah. Landstinget i departementet Ostpyreneerna har beslutat, att i Estagel, den stad der Franqois Arago föddes år 1790, resa en minnesstod åt sin berömde landsman. Franska truppernas i Algier befälhafvare, hertigen af Magenta, anser sig ännu icke tillräckligt stark mot upproret och har, fastän ansenliga förstärkningar blifvit honom tillsända, begärt ytterligare en insanteribrigad. — I Tunis skall allt vara någorlunda bilagdt. I ett bref från Paris läsas dessa intressanta anteckningar: En stor del af edra läsare erinrar sig säkerligen den tid, då Palais Royal var Paris centralpunkt, focus för lif och förströclser och isynnerhet en stark magnet för de främlingar, som nyss anländt till den franska hufvudstaden. För 30 år sedan befunno sig alla de bästa restauranterna och de mest besökta kaseen i Palais Royal och dess grannskap, under det dess trädgård och pelargångar och dess glasgalleri — hvilket sista ersatt de osedliga Galcries de Bois — ständigt hvimlade af roade främlingar och gapande landsortsboer, af flanörer och jägtare efter nöjen, af personer som väntade på en vän eller på middagstimmen. Palais Royal var då den stora mötesplatsen; personer sammanträffade derstädes, för att gå på teatern eller biljarden. Der funnos isynnerhet tvenne kascer, hvilkas namn hvar och en måste ha anmärkt, som under de sista 60 åren gått några timmar genom Palais Royal. Det ena var mer än ett sekel gammalt. Cafäs de Foy och Lemblin voro ett par gamla fina ooh prydliga etablissementer, hvilka hade sin egen fysiognomi, liksom från en annan tid, en förgången generation. Det fanns i dem ett lugn och ett allvar, som ni förgälves skulle söka i de bullrande bulevardkaferna. Deras gäster utgjordes mestadels af äldre personer, hvilka sågo ut som om de kommit dit från sina pojkår och omöjligen kunde taga sin frukost, sitt chokolad eller sin kopp kaffe efter middagen med lilla konjaken, på något annat ställe. Uppassarne buro samma prägel: stilla, ödmjuka, metodiska, riktiga modeller för sin klass, hvilka man skulle känt igen, om man mött dem i en amerikansk prairie eller en afrikansk sandöken. De båda kafeerna, isynnerhet Foy, hade dock icke alltid denna karakter. De hade haft sina bullersamma och lysande dagar, och hade sett alla slags ryktbarheter sittande vid sina bord. Cafe Lemblin öppnades först år 1805; dess glansperiod var från 1815 till 1830; det stängdes för några månader sedan, emedan det ej längre kunde bära sig, och nu har äfven Caf de Foys i sin ordning slutit sina portar efter en tillvaro af 115 år. Det grundlades år 1749. För 60 år sedan var det det mest renommerade och besökta caf i Paris. Om en kompetent historieskrifvare funnes, skulle dess krönika fylla en hel volym. Det var från Caf Foy som Camille Desmoulins rusade ut om aftonen före Bastiljens intagande med gröna löf i hatten och följdes af en ofanthg menniskomassa. På väggen i dess förnämsta rum kan man ännu se en svala (den enda målning på stället) målad af Horace Vernet, sem en tid ofta besökte cafcet och lemnade svalan som ett minne till dess hadituses. Detta rum brukade vara ett tillhåll för teatervänner och kritici, hvilka gingo dit från Theätre Frangais, for att diskutera de nya pjesernas och artisternas förtjenster. -Den stora pariserbazaren, som en gång var så ryktbar, praktfull och talrikt besökt, har sjunkit ned till en reservoir för billiga smycken och färdiggjorda kläder, der Freres Provengaux, Caf de Chartres och en eller två gamla och beryktade restanranter nästan äro undangömda bland de etablissementer, hvilka lemna en middag med tre rätter mat och vin för en fre. Trädgården är öfverlemnad at barnpigor och deras barn samt åt soldater, hvilkas närvaro troligen härleder sig från ammornas. — Palais Royal skall snart vara ingenting mer än ett minne. Hvilken ofantlig fart åt Englands brefvexling, som pennypostsystemet gitvit, bevisas år från år af postdepartementets stigande inkomster. Birmingham med 12, Liverpool med 16, Manchester med 19 millioner bret årligen förete redan respektabla siffror; men de försvinna i jemförelse med London. Ar 1862 expedierades i den britiska hufvudstaden den ofantliga siffran af 151,619,000 bref, förutom de som till en förvånande mängd befordrades utom London. Sir Charles F. Bright, hvilken haft om hand nedläggandet af der indiska kabeln, tillkännagifver, att de skadade ställena på telegrafledningen vid kusten äro lagade; förbindelsen mellan Bassorah och Kuratschi är återställd. Linien från Bagdad till Hillah och och derifrån till Diwanych vid Eufrat är i ordning; från den senare punkten till Eufrats och Tigris sammanlopp vid Korneh återstår ännu en sträcka af 160 eng. mil att färdigbygga, för att sluta Englands telegrafförbindelse med Indien öfver Konstantinopel. En annan ledning skall om några veckor bli färAir neml åfvar Ryvsdand.: dan herör Tiflis rr mm — — — UO — — —