mr Carlton gifvit henne, och tog ur den en liten pappersbit, som en gång utgjort en del af ett bref, samt sade: — Se der, Janc. Du känner Clarices stil; är det hennes eller ej? Jag lade papperet i min börs i dag, för att visa dig det. — Ja, det är Clarices stil, sade Jane, så snart hon tagit papperet. i Det var den öfre delen af ett bref. Hon såg på den sidan brefvet börjades. Det var dateradt d. 28 fehruari det innevarande året och började sålunda: xMin dyraste! — Jag ämnar föreslå dig något, och — Papperet var afritvet, så att intet mer kunde läsas på den sidan, men på den andra sidan slutade biljetten, som måste varit kort, med dessa ord: så snart som möjligt. Evigt din egen Clarice. Jane Chesney funderade på orden och isynnerhet på daton. Men hon hade aldrig förr sett biljetten och sade det. — Hur kan du säga så? sade Laura. Till hvem skulle brefvet vara om icke tlll dig? Seen Clarice lemnat hemmet, skref hon aldrig till någon annan än dig. Hur fick du detta? frågade Jane. -— Det kom heminfrån med mina kläder. Omöjligt, sade Jane. Jag hopsamlade sjelf dina vaker och packade in dem, och deribland fanns ingen sådan papperslapp.