ty om det är sannt, hvad ÅMorning Post för en tid sedan berättade, att Preussen Parante. rat Österrike dess italienska besittningar, då N skall Preussen ej kunna undgå att indragas i de nederlag, som otvifvelaktigt vänta Osterrike, om Frankrike och Italien gripa till vapen för Venedigs befrielse, och resultatet blir sannolikt det, att tyskarne förlora pi samma gång Mincio och Rhen. Från Wien skrifver under d. 5:te d:s ent korrespondent: Franske amiralen de la Ron-A. ciere uppehåller sig s. n. i Venedig, och hans j: vistande i denna stad har ådragit sig ickol. ringa uppmå samhet, emedan det ej anses osannolikt, att han begagnar sitt vistande il: den gamla lagunstaden till att anställa strategiska studier. Jag vill begagna detta tillfälle till några anmärkningar om Venedigs be-.. fästande från sjösidan, som långtifrån kan tåla någon jemförelse med fästningstyrkanten. Man har visserligen sedan 1859 gjort mycket för att kunna försvara Venedig med sramgång ätven från sjösidan, men der återstår likväll: ännu mycket utt göra. År 1859 var Venedig) så godt som alldeles försvarslöst från sjösidan, och det var visst icke fästningstyrkanten, som 5rmädde kejsar Napoleon at alsluta freden i Villafranca; ty han kunde ha angripit den i ryggen, emedan en fransk tlotva utan synner lig svårighet skulle kunnat taga Venedig. Nul. har man visserligen någorlunda afhjelpt denna bristsällighet, men i militära kretsar betviflas starkt, att de befästningar, som skola betrygga Venedig mot ett angrepp ftrån sjösidan, uppfylla sitt ändamål. Fakkunniga personer påstå, att flera millioner erfordras för all göra Venedig lika starkt från sjösidan, som från landsidan. Amiral de la Roncitre väntas om några dagar ull Wien. Alla uppgifter från Venetien bekräfta, att innevånarne i denna olyckliga provins ej mera kunna försonas genom nägra eltergifter eller vänlighet från österrikisk sida. En fransk resande lemnar i ett bref en dyster målning al Venedig, sådan han funnit det under hösten 1864. Han skritver: Vi ha här det mycket nedslående skädespelet af en döende stad. Den resande, som helt hastigt far från Milano, det glada och blomstrande, till Venedig, det sorgsna och forlallna, erfar att obeskrifligt intryck al melankoli. Fönstren i de olvergifna palatsen äro tillstängda med bräder; på deras fint skulpterade balkonger äro trasor uthängda till torkning i solskenet. På gatorna tigger en utmerglad och sattig befolkning om almosor af främlingar. På kanalerna glida fram några tå gondoler, fula och skrala som gamla hyrvagnar och användbara endast för nyfikna turister. Ett dussin med lök lastade båtar ligga ankrade på Riva dei Schiavoni, der en gang Republikens galerer lossade sina rikedomar och segerbyten. Här finnes ingen handel, ingen industri; Uate Florian ensamt blomstrar. De enda glada och förnöjda personer man träffar äro de österrikiska otficerarne. Hvad venetianarne angår, hvilka ej kunna bli qvitt österrikarne, så aflägsna de sig at sig sjelfva. Alla de rika familjerna ha lemnat Venedig. De, som kunde lemna landet, ha begifvit sig till Florens, Milano eller Turin. De andra hålla sig på sina landtställen. Denna frånvaro misshagar österrikarne, och på det att palatserna vid Stora Kanalen icke skola stå obegagnade, ha de i dem installerat sina soldater. Under de fint uthuggna bågarne till dessa fönster, hvilka tjenat som insattning för så många patriciska skönheter, stödja sig tyska soldater nu mot sina armbågar och röka sina pipor, under det deras damasker hänga och torka på balkongernas arabesker!. Man behötver ej säga, att bretvet är från en anti-österrikare och en som lifligt sympatiserar med den italienska trihetsoch enhetssaken; men det finnes dock icke något skäl att betvifla detta djupt rotade och outrotliga missnöje, som förefinnes i Venetien. Osterrikarne, tillägger brelskrifvaren, medvetna om gagnlösheten af försonliga försök, sysselsätta sig endast med hopande af ltörsvarsmedel — Venedig, Padua, Verona, Mantua äro fulla ar soldater och hopade med krigsmateriel. Men Venedig ser från sina torn det nya Italien verksamt och väpnande sig på dess gräns, och det fattar mod. Det skönjer vid horisonten Solferinos torn och hoppas på Frankrike. Dessa förhoppningar äro, enligt många åsigter tillochmed i Paris, väl grundade, och deras törverkligande skall ej länge uppskjutas. Euvt andra italienskt fälttåg förutsäges i Paris med mycken bestämdhet af ej så få personer, hvilka tro att den ersättning Frankrike skall få redan är öfverenskommen och bestämd. Till wienerbladet Das Vaterland7, inspireradt af grefve Rechberg, skrifves trån Paris d. 2 d:s: I stora operan hölls i går genealreetition å operan Roland vid Roncevalles, som skall ges i morgon. En generalrepetition vid operan är ej någon obetydlig händelse, isynnerhet sedan kejsarens omgil1 KE Fv rs hah aunnala danna 1)