vetter till skänks, ifall hon blott ville gifva honom penningar för det öfriga. Oaktadt dessa lockande anbud hade fru L. dock, som nämndt är, varit obeveklig och skickat honom sin väg med oförrättadt ärende. Bergqvist påstod att fru L:s berättelse om servetterna, som han skulle ha erbjudit till skänks, vore alldeles ogrundad, och att han dessutom vid besöket hos fru L. varit temligen påstruken, hvadan han ej hade så noga reda på sig vid detta tillfälle. Härvid inföll fru L. att B. tvärtom varit ovanligt nykter vid ifrågavarande tillfälle. Annars bru kade han alltid vara full, men då var han det händelsevis ej. Vid besöket hos fru L. hade B. haft med sig en kamrat vid namn Engelbrechtsson. Denne hade stått utanför i förstugan och väntat, medan underhandlingarne pågått derinne mellan B. och fru L. E. visste ingenting om B:s åtkomst af de utbjudna varorna. Hade hört att Salholm gifvit 32 sk. alngför linneväfven, och att B. köpt den af honom för något billigare pris. Vid polisförhöret i går hördes makarne Salholm, hvilka dagen efter branden aflägsnat sig ur staden, men blifvit ertappade i Arboga samt hitförda. Båda nekade att ha vetskap om eldens utbrott. Mannen förklarade att han ej, såsom vittnen vid tidigare förhör uppgifvit, varit drucken eller var påklädd, då eldsvådan utbröt. Hustrun uppgaf att hon mottagit åtskilliga servietter och lakan m. m. till tvättning af fru Dahl och hade hon under dennas frånvaro pantsatt desamma. Ett stycke lärft och ett täcke som äfven blifvit pantsatt af henne och Bergqvist samt igenkänts såsom fru Dahls tillhörighet, påstod hon sig sjelf vara egarinna till. Hon sade sig, då hon under eldsvådan först lemnade sitt rum, ha varit iklädd ett par kjolar och burit sin kofta på armen, hvaremot mannen förklarade att hon varit okladd då hon först sprang ned. — Öfriga uppgifter vid detta förhör voro ar ringa vigt, hvarföre vi förbigå desamma. Målet blef pa åklagarens begäran ytterligare uppskjutet på ätta dagar eller till d. 7 Oktober och skulle Bergqvist under tiden tortfarande hållas häktad. — I går företogs förhör angående en mordbrandsanläggning, som sistl. fredag blifvit gjord i tvåvåningshuset n:o 80 i Majornas 5:te rote, tillhörigt sjötullsroddaren J. Nilsson. Huset var försäkradt i Skandia för 6,550 rdr och lösegendomen för 750 rdr. Elden hade blifvit anlagd dels i ett ännu oinredt rum i andra våningen och dels på vinden. Nilsson sjelf begaf sig kl. 7 på morgonen hemifrån och återvände ej hem förrän på eftermiddagen vid tvåtiden, då han blifvit underrättad om att eldsvådan timat. Hustru Nilsson begaf sig hemifrån, som hon sjelt uppgaf, straxt före kl. 10 f. m., för att dels betala prestskatten och dels besöka sin å Nya Varfvet boende dotter. Hon visste om ingentivg förrän hon vid sextiden på aftonen återkom. — Till båda lägenheterna, der elden blifvit anlagd hade makarne Nilsson ensamme nycklarne. I huset hade under förmiddagen blott innevarit en skollärare, sysselsatt med sina lärjungar, några hustrur, som dock mesta tiden voro ute på andra håll, och några barn. Ingen obehörig person hade synts till. Hustru Nilssons uppgift att hon skulle gått ut före kl. 10 ofvereneståmde ej fullt med hustru A. C. Lundgrens utsago. Denna hade sett hustru N. på förstugutrappan en god stund efter kl. 10. Hustru N. såg då besynnerlig ut, var förvandlad och rödstrimmig i hyn samt vände annigtet åt sidan, då hon passerade Lundgren. Hustru N. inföll härvid med häftighet: Jasä, jag gick baklänges ut, det brukar jag aldrig, och gaf föröfrigt L. en mängd forebråelser för hennes lögnaktiga väsende. Hustru L. berättade vidare, att ehuru förstugan förut blifvit sopad på morgonen befanns en mängd hyfvelspån liggande såväl i trappan som i förstugan utanför det rum, der elden utbröt. Hyfvelspånor hade tillochmed fastnat mellan dörren till rummet och dörrposten. En dotter till f. artilleristen Tengberg hade först hört elden spraka i rummet bredvid och derefter underrättat en hustru Olsson, hvarefter tillkallade personer snart utförde släckningen. Målet uppsköts på åtta dagar, och tillät poliskammaren, att hustru Nilsson, ehuru omständigheter talade för att hon varit medvetande om eldsvådans uppkomst, fick vistas på fri fot.