jäsning, som råder, är söranledd af nästan uteslutande egoistiska skäl, under dot hvarje bildad turinare inom sig medgifver, alt hufvudstadens förflyttning, på hvilken Turin varit beredt och som måste inträffa förr eller senare, endast är ett ytterligare steg till Italiens fromma och dess konsolidering. Till denna vänligare stämning och lugnare uppfattning af saken har i ej ringa mån bidragit de klerika, h. e. de reaktionära, organernas hätska utfall mot konventionen, medan de demokratiska börja lugna sig och successivt erkänna stegets fördel. Från London skrifves, att Submarin-Telegraph-Companys byrå nedbrunnit natten mellan d. 26 och 27 sept. New-York d. 20 sept.: Nordgeneralen Sheridan har i Shenandoahdalen slagit sydgeneral Early och tillfogat honom stora förluster. Utskrifningen skulle börja dagen förut eller d. 19:de d:s. Presidenten Lincoln skall i ett samtal med framstående republikaner ha förklarat, att underhandlingar om ett vapenstillestånd mellan en regering och upproriska blott kunna ha till följd: ett enda resultat: det slutliga erkännandet af rebellernas oafhängighet. Det i går omnämnda brefvet från nordgeneralen Grant lyder i hufvudpunkten sålunda: Hvad som först och främst är nödvändigt, för att unionen snart skall kunna återupprättas, är, att Norden visar afgjord sammanhållning, enighet och bestämdhet. De upproriska ha redan nu sina sista män i lederna. Pojkar och gubbar. hålla vakt i fängelserna och vid jernvägsbroarne och bilda en stor del af besättningen i deras förskansade positioner. De kunna ej mera ersätta hvarje man. de förlora. De ha plundrat både vaggan och grafven. Förutom hvad de förlora i de täta. skärmytslingarne, mista de åtminstone ett regemente dagligen genom desertering och på annat sätt. Upprorets upphörande kan derföre ej länge låta vänta-på sig, endast vi förblifva oss sjelfva trogna. Deras enda hopp hvilar nu på en söndring inom sjelfva Norden. En sådan skulle tillföra rebellerna förstärkning från Tennessee, Kentucky och Missouri och deremot försvaga oss, och de uppbjuda i detta ögonblick allt, för att hålla sig åtminstone tills presidentvalet försiggått. Af detta vänta de sig gynsamma chancer. — Det må anmärkas, att Grant beror för sin plats af Lincoln och derföre måste understödja dennes äterval. Eget är, att nordgeneralen Sherman uppmanat innevånarne i det at honom intagna Atlanta att lemna staden. Detta synes angifva att han befarar ett angrepp på platsen. I Maine ha republikanerna (Lincolns anhängare) segrat vid : valen. Det kunde man vänta. Det säges, att fredsdemokraterna, efter Nolellans offentliggörande af sitt program: Unionens återställande, affallit ifrån honom. — Tarfvar bekrättelse. I Tyskland gör en anekdot som bäst sin rundresa ang. engelsmäns förskräckelse för färder på jernväg, alltsedan Briggs mord. Den berättas så: En engelsman reste med bantåget från Prag till Bodenbach och hade tagit biljett till 1:sta klassen. Han var dock ensam i waggonen och tyckte så föga om det, att han, sedan han passerat ett par af de närmsta stationerna, steg ur sin waggon, för att taga plats i en 3:dje klass-kup. En afhans dervarande reskamrater var försedd med nattsäck, hvari metvursten naturl. icke saknades, och till engelsmännens stora skräck drog han tram ett förfärligt mordvapen, en riktigt solid, bredbladig knif, alldeles tillräcklig för att göra af med en monniska. Engelsmannen, som ej visste, att den resandes tredliga afsigt var, att skära sig en skifva korf, blef vid åsynen af det blanka mordvapnet alldeles besatt och ville springa ur waggonen. Hans öfriga medresande förhindrade likväl detta och togo fatt i honom, men verkade härmed blott att han blef alldeles ursinnig. Han skrek och rasade, slog, omkring sig och sparkade åt alla håll, och hans sjelfförsvar blef så våldsamt, att det blef farligt för de öfriga resenärerna. Man måste derföre låta honom stiga ur och öfverlemnade honom åt en banvaktare, som skulle föra honom till närmaste station. Men han flydde undan från sin väktare och kastade sig i en flod. Det kalla badet verkade lugnande på honom, och han lät godvilligt fiska upp sig, hvarefter han fördes till ett dårhus.