ålsågelse al alla ae 2 ? 5 man väl en gång kommit öfverens om denna punkt, kunde man lätt enas om den italienska politiken i afseende på Österrike, ty Frankrike har samma intresse, som konungariket Italien deri, att Österrike hvarken med vapenmakt eller genom sitt inflytande inblandar sig i halföns angelägenheter, och under. denna uppfattning är franska armåens qvarstannande i Rom under ytterligare tvenne år för Italiens försvar ett vilkor, hvilket af alla sakkännare i Turin anses som en fördel, den der ej kan nog högt uppskattas och är en strategisk nödvändighet af första ordningen ... Osterrike skulle uppenbarligen kunna på det enklaste gätt i verlden lösa alla förvecklingar, som det franskt-italienska fördraget synbarligen skall möta och förebygga, om det å sin sida afsade sig hvarje baktanke i afseende på Italien, såsom italienska regeringen gjort med hänsyn till Rom, om det erkände en fait accompli, mot hvilken det ej mera kan uträtta någon ting; kortligen, om det på fredlig väg löste den vigtiga venetianska frågan, alldenstund den såväl för det närvarande som framtiden är för båda rikena ett hinder och för Europa en ständig hotelse och oro. Detta är frågans kärna, hvilken framgår af sakernas ställning och fördraget af d. 15 sept.; det vore önskligt, att frågan blefve öfverallt riktigt bedömd och förberedelse gjord, att lösa henne på fredlig väg, i stället att låta henne på nytt svälla upp, för att man kanske ännu en gång skall nödgas sönderhugga henne med svärdet. De österrikiska tidningarne och korrespondenserna äro fulla med kannstöperier i ämnet. Sålunda skrifves i ett bref från Wien till -Augsburger-Zeitung, att de sista arrangementerna i mellan Frankrike och Italien äro verkningen af en reaktion mot den österrikiska politiken i danska frågan. Då Frankrikes kejsarinna skulle anträda sin resa till Schwalbach och med anledning derat utbad sig ett kreditiv af baron Rothschild, erhöll hon detta i följande hofmansmessiga form: Hr v. Rothschild i Paris anmodar Hr v. Rothschild i Frankfurt om, att ställa sig sjelf och sin förmögenhet till grefvinnan de; Pierrefonds: försogande. Man kan ej uttrycka sig artigare. Schweiziska nationalrådet har med 96 röster mot 26 antagit handelsfördraget med Frankrike. I Pnglands bank ha under sista tiden förekommit åtskilliga talska sovereigns af mycket farlig beskaffenhet, emedan de visserligen äro af guld, men 2 karat 17(g gr. sämre än de äkta och således endast af c:a 17 shillings värde. : j Det i York. öppnade mötet mellan deltagarne i det britiska sällskapet för befordrande af de sociala veterskaperna skall äfven i år diskutera om åstadkommandet af en international haverilag; handelskammaren i Liverpool har till deltagande i öfverläggningarne inbjudit äfven handelskamrarne i vigtigare främmande sjöstäder. Betecknande är för uppfattning af ställningen i Tyskland, att Nationalverein åter läter tala om sig. Föreningens direktion har nemligen å ett sammanträde i Coburg beslutat, att Nationalverein skall d. 31 okt. och 1 nov. d. ä. håila en allmän sammankomt i Eisenach, med tyska och slesvigholsteinska frågan på dagordningen. Konstkomit6en i Berlin har anslagit 8 å 10,000 thaler till en täfling mellan de 7 eller 8 preussiska konstnärer, som bevistade tälttåget i Slesvig, om en stor, sälttåget förherrligande målning för nationalgalleriet. Ett ej så alldeles vanligt drag af presterlig frikostighet omtalas trän Irland. Biskopen af Kerrej har nemligen i Kenmare invigt en stor och vacker katolsk kyrka, hvilken — kyrkoherden der i församlingen låtit uppföra helt och hållet af egna medel. Denna prestfrikostighet har dock icke inskränkt sig till sjelfva kyrkobyggnaden, utan församlingen har äfven honom att tacka för ett kloster ocb rymliga skolor, i hvilka 400 barn erhålla undervisning. Under loppet af de sista 6 åren har den värdige herden utgifvit af egen ficka ej mindre än 15,000 p. sterl. för tillfredsställande af sin församlings religiösa och intellektuela behof. NewYork d. 10 sept: Enl. berättelser från såväl Norden som Södern, samla Grant och Lee sina stridskrafter i trakten af Petersburg, och man tror, att en stor slagtning förestår om besittningen af Weldon-banan. — Skärmytslingarne i Shenandoahdalen mellan sydgeneralen Early och nordgeneralen Sheridan fortfara; men de båda armeernas hufvudstyrkor tyckas dock inneha sina ställningar oförändrade. Andra berättelser bekräfta, att fälttåget i Georgien icke är slut med Atlantas fall. Nordgeneralen Sherman hade neml. ryckt fram för att förfölja sin motståndare Hood, men träffade denne i en så stark ställning, att han icke vågade angripa honom, utan åter drog aa tillhalka till Atlanta OA — RR Ke 0