Senare Post. De i Turin utbrustna oroligheter äro nu redan stillade och anses allmänt vara utan någon betydelse. Öfverallt i Italien betraktar man den gjorda öfverenskommelsen mellan Frankrike och Italien med gynsamma ögon. Densamma har nu officielt bekräftats i ett circulär af d. 20 sept. till prefekterna i de italienska provinserna, Den officiösa parisertidningen Constitutionel erinrar i atseende på den öfverenskomna lösningen i en artikel af d. 22:dre, att Roms occupation alltid betraktats som ett tillfälligt undantag, och fäster uppmärksamheten derå, att de anarkiska lidelserna på den italienska halfön blifvit lugnade eller undertryckta. Då italienska regeringen af hänsyn till, hvad omorganiseringen af den nya staten kräfde, tillkännagaf sitt af strategiska, politiska och administrativa öfverväganden framgångna beslut om att flytta Italiens hufvudstad, trodde franska regeringen af anförda skäl tiden vara inne att diskutera de vilkor, under hvilka fransmännen kunde lemna Rom, hvarefter följande öfverenskommelse ingicks: Italien förbinder sig att respektera påfvens nuvarande besittningar och förhindra hvarje angrepp utifrån på dessa. Frankrike drager sina trupper tillbaka, alltsom organiserandet af den påfliga armåen skrider framåt, så att Roms utrymmande skall vara tullbordadt inom tvenne år. Italien öfvertager den Kyrkostatens gamla provinser tillkommande del at den romerska statsskulden. De liberala ha öfverallt i Europa med bifall helsat det tagna nya steget till Italiens konsolidering, och deras förtroende till Napoleon börjar åter komma till välde. Man antager nemligen för gifvet, att han noga beräknat, ia, att det ingår i hans plan, att de franska trupperna ej väl skola ba lemnat Rom, förrän påfvens undersåter resa sig som en man, krossa det svaga motstånd han kan göra och utropa Victor Emanuel till konung. Skall Pius kunna hålla sig på tronen, måste det ske genom främmande hjelp; men äfven med afseende på denna eventualitet finnes det i öfverenskommelsen med Frankrike bestämmelser, hvilka äro för Italien fullt betryggande. Frankrike har nemligen garanterat konung Victor Emanuel hans besittningar, och non-interventionsprincipen skall i sin fulla omfattning bringas till användande på den romerska frågan. Victor Emanuel får ej inter venera i Rom, för att understödja en revolu tionär rörelse, men påfven får å andra sidar icke mottaga bistånd af någon främmande makt, och angripes Italien, får angriparen e, med det allena att göra, utan måste äfver göra sig beredd på att möta Frankrikes armåer Konventionen är således affattad i full italienskt intresse. Den heliga alliansens officiösa organe börja redan draga i härnad mot Frankrike med anledning häraf. Det skall bli af et visst intresse att få se, huru Österrike emot tagit underrättelsen om denna konvention. Allt annat politiskt är för dagen trängt