144—4 RN MAO rån Utlandet. I Frankrike — så mena de officiösa organerna — är kejsaren sysselsatt med uttänkandet och placerandet af vigtiga liberala reformer i hänsyn till förtattningen. Man nämner närmast ministeransvarigheten och ministrarnes skyldighet att sjelfva inför representantförsamlingen svara och plädera för sina resp. fögderier. Franska regeringen vill nu gå kraftigt till väga mot upproret i Algier. Ansenliga förstärkningar dirigeras till Afrikas kust, och man afvaktar der endast ankomsten at den nye öfverbefälhafvaren, general Mac Mahon, gom redan skall ha inskeppat sig i Toulon, för att börja operationerna. Enligt underrättelser från Polen skola i medlet af nästa vecka flera vigtiga dekreter utkomma angående Polen, bl. a. om upprättandet af ett universitet och om dödsstraffets afskaflande. Samtidigt skall offentliggöras en skrifvelse från kejsar Alexander till general Berg, hvari han med en mild herrskares ton skall bebåda en ny era. — Det är naturligtvis en komedi alltsammans. Posten från Amerika af d. 7:de d:s bekräftar fullständigt, att nordgeneralen Sherman besatt Atlanta i Georgien. I slaget vid Ja mesboro i närheten af Maconbanan blefvo neml. sydtrupperna slagna och förlorade 10 kanoner samt 1,000 fångar, hvilket föranledde sydgeneralen Hood att utrymma platsen. Den tillämnade tvångsutskrifningen i New-York och Brooklyn kommer, tillfölje af innevånarnes motvilja, ej att ega rum. Nordens statssekreterare mr Seward har i Auburn uti ett tal offentligen förklarat, att Unionens räddning och välgång beror af Lincolns återval till president. Han tillade att slafveriet ieke längre bildade krigsfrågan och att det icke mera skulle möta några hinder efter fredens återställande. Om denna förklaring säger Times, att det extrema abolitionistiska partiet icke mera befinner sig i majoriteten, eftersom Lincolns vänner sjelfva erkänna nödvändigheten af att försona sig med landets moderata opinion. Från Horico skrifves, att expresidenten Juarez handsekreterare Raz! hyllat den nye kejsaren. Spaniens nya minister är sålunda sammansatt: Marskalk Narvaez ministerpresident utan portfölj; Llorente utrikes-, marskalk Cordova krigs-, Lorenzo Arragola justitie-, Armera sjö-, Gonzales Bravo inrikes-, Manuel Barzanollana finansoch Seijas Lozano kultusminister. I England har den genom sina resor i Äfrika samt upptäckt af Nilens källor bekante kapten Speke genom en olyckshändelse förlorat lifvet på en jagt i närheten af Box i Wiltshire. Dagen efter skulle inom den vetenskapliga föreningen i Bath hållas en disputation mellan honom och kapt. Burton ang. Nilens verkliga källor. Speke hade uppnått en ålder af 38 år och var ogift. Bref från Paris och Turin påstå med bestämdhet, att en öfverenskommelse ingåtts mellan Frankrike och Italien angående romerska frågan. Lösningen skall i det väsentliga vara densamma, på hvilken Cavour arbetade förgäfves år 1860. Påfven erhåller en frist af 2 år, för att försona sig med sina undersåter och konungariket Italien, och antingen denna uppgift lyckas för honom eller icke, skola de franska trupperna oåterkalleligen dragas tillbaka från Rom efter den angifna tidens förlopp. Samtidigt berättas, att ett närmande mellan påfven och Ryssland inträdt, naturligtvis tillfölje af Frankrikes senaste steg. Ryssland sträcker ut sina känselhorn öfverallt, för att kunna vara med i de diplomatiska intrigerna och neutralisera Frankrikes sträfvanden. England skall häri efter vanligheten spela en tvetydig roll. 1 LR