Frän Utlandet. Midtunder det man i Europa: som bäst liskuterar de sannolika utsigterna till en fredlig riktning i Amerika på grund af det demokratiska partiets eniga val at MClellan till sin presidentskandidat, når oss från andra sidan Atlanten underrättelsen om tvenne vigtiga fördelar, som nordvapnen vunnit, nemligen intagandet af Atlanta i Georgien och af Mobile, hvilka båda piatser äro af obestridligt stor vigt för Södern. Det är möjligt, att dessa framgångar, om de ej komma att följas af någon större framgång för sydvapnen, skola ge krigspartiet åter vind i seglen och höja Lincolns aktier. De sista nyheter, som kommit oss tillhanda, äro daterade Newyork den 3 September och af detta innehåll: Officiela rapporter af gårdagen omtala Atlantas utrymmande af sydgeneralen Hood och platsens besättande utaf en del at nordgeneralen Shermans truppstyrka, under general Slocum. De omnämna äfven, att en stor strid utkämpats vid East Point mellan Hood och Sherman. Inga närmare omständigheter anföras, men förlusterna sägas å båda sidor ha varit mycket stora. Sydgeneralen Hardec blef dödad. Hood troddes hafva dragit sig tillbaka till Macon. De senaste underrättelserna från Ofra Potomac af den 2 dennes berätta, att sydgeneralen Earlyes högqvarter är i Bunkershill, midtemellan Martinsburg och Winchester. Någonting nytt förljudes ej från Grants armt hptanför Petersburg. Krigsministern mr Stanton har i en kungörelse tillkännagifvit, att at de trupper, som ofördröjligen utskrifvas, 100,000 man skola lemnas åt general Grant, för att med dem gifva upproret dödshugget. Depescher från New-Orleans af den 24 Augusti berätta, att mexikanske expresidenten Juarez familj dit anländt. Juarez sjelt skulle vara på väg dit, äfven han. I Frankrike har en senator, vid namn Dupin, på ett landtbruksmöte i Clamecy hållit ett tal, fullt af angrepp mot Tyskland, på grund af dess uppträdande mot Danmark. Moniteur har återgifvit äfven utfallen, i hvilka Dupin sade: Det nordliga Europa har ej varit lyckligt. En beklaglig strid kom till utbrott mellan det mäktiga Tyskland och det lilla stackars Danmark. Man hade kunnat undvika den, genom att följa kejsarens förutseende råd och sammanträda i en europeisk kongress, hvilken utan tvifvel skulle ha förebyggt många olyckor. Men det afundsjuka England, som nu är så stolt, sedan det öfverallt lidit nederlag — lord Russells England ville ej, att det skulle gå så. Eftersom passionerna nu öfverlemnades åt sig sjelfva, kunde de fritt rasa, och Europa är nu vittne till den sorgliga synen, att den svage utplundras af den starke. Detta resultat lär oss, hvad det vill säga för små stater att inlåta sig i ett förbund med mäktigare stater. Man söker i ett sådant förbund försvar mot yttre fara genom ömsesidiga garantier, och inåt måste man från sina allierades sida tåla den hårdaste behandling. De små staterna finna sig härigenom utsatta för hvad man till sin egen skam kallat en för