1aCnH DÅTAUWKRTIUEU16 ÅU1Tå! 1:177 2 e af det inför riksrådet framlagda grundlagsförslaget. medan man ansåg tidpunkten mindre lyckligt vald ch fruktade för det intryck, som det kunde göra båle i Tyskland och annarstådes, isynnerhet om man ille deri se en inkorporation af Slesvig. Mitt svar rick derpå ut, att nämnda grundlagsförslag i allt väentligt, och särskilt i hvad det kunde ha någon beydelse gentemot Tyskland och urlandet, blott var ett complement till kungörelsen af d. 30 Mars s. å. för sertigdomet Holstein, men äfven som sådant alldeles wödvändig och redan bebådad under riksrådets sista sion, och att förslaget derföre otvifvelaktigt skulle lla under samma ogillande dom, som i Tyskland sabbat kungörelsen af d. 30 Mars, och att man möjgen i förstärkt grad skulle resa beskyllningar för inkorporation. Men jag visste ju, att svenska regerinren i fullaste mått gillade nämnde kungörelse, och riksrådets kompetens efter den nya grundlagen förblef alldeles oförändrad gentemot de särskilda representationerna (riksdagen och den slesvigska provinaalständerförsamlingen), skulle man icke med något fog kunna klaga öfver inkorporation. Jag tillade, att om någon oklarhet ännu skulle finnas i afseende på den nya grundlagens innehåll och afsigt, så vore jag öfvertygad om, att den skulle bli undanröjd, dels genom grefve Hamiltons egna berättelser, dels genom de närmare förklaringar, som skulle afgifvas af danske gesandten i Stockholm, grefve Scheel-Plessen, som just i samma dagar skulle efter eu längre bortovaro begisva sig tillbaka till sin post. Jag hade så myeket mindre skäl att antaga, att man skulle fästa någon synnerlig vigt vid de hos svensk-norska regeringen uppståndna betänkligheter, som grefve Hamilton just samma dag uppläste för mig en dedesch af d. 5 Okt., hvari grefve Manderström visserligen framställer vissa anmärkningar, hvilka kunde tala för uppskof af alliansfördragets formela afslutning, men likväl icke med ett ord omnämnde det bemälta grundlagsforslaget. Grefve Hamilton var dessutom bemyndigad förklara, att om danska regeringen alltjemt önskade alliansfördragets afslutande, så var grefve Manderström äfven villig att vidtaga nödiga mått och steg, och depeschen innehöll dessutom ett mycket vigtigt uttalande ang. Sveriges ställning till dansk-tyska tvisten, hvilket derjemte var det enda stycke af denna depesch, som grefve Hamilton var bemyndigad att i afskrift meddela mig. Estersom detta uttalande redan på olika sätt kommit till tals, vill jag här i ordagrann öfversättning återgilva det: Om Tyskland mot all förväntan och i trots af do föreställningar, som gjorts detsamma, skulle förSsöka ett angrepp på Slesvig, så tror jag mid tillför4gigt (confiance) kunna förklara, att Danmark med osfull säkerbet skulle kunna räkna på verksamt bistånd -af mer än en makt, och för vår del, vare sig att ett fördrag blilvit alslutadt, eller icke — draga vi ej i ehetänkande att på det mest oförbehällsamma sätt förklara, att vi alltid skola, i händelse af ett angrepp xaf Tyskland på Slesvig, sasthalla samma äsigter som -hittills och derföre, så långt våra kralter och de medel, öfver, hvilka vi kunna förfoga, r a, gifva Danemark den hjelp, som det skulle kunna af oss begära. Denna försäkran (assurance) är ni, herr grefve, -bemyndigad gifva danska regeringen i samma ordaxlag, som af mig i denna depesch begagnats. — — — — Under den månad, som gick till ända från denna tiapunkt och till grundlagens antagande af riksrådet, mottog jag genom grefve Hamilton åtskilliga tillkännugifvanden från grefve Manderström ang. alliansfördraget och de steg, som togos för att befrämja dess afslutande, men jag kan med full bestämdhet förklara, att det i dessa ej fanns den aflägsnaste antydan på det grundlagsförslag, som under hela denn tid förhandlades i riksrådet, och det har ju redan vid ett föregående tillfälle bragts till allmänhetens kunskap, att den första depesch af d. 16 nov., som afsändes från grefve Manderström efter emottagandet af den telegrafiska underrättelsen om grundlagens antagande af riksrådet och konung Fredriks tvenne dagar derofter timade död, betecknade det som kligt för konung Christian, att det nya grundlagsförslaget afgjorts innan hans föregångares död, och tillade, att tronskiftet i Danmark ick ulle kunna utöfva något inflytande på förhandlingarne om allianslördragets afslutande. Jag vågar således lugnt påstå, att det för mig ej funnits något skäl att tro, att den ofta omtalade författningen skulle varit en allvarlig stötesten för svensk-norska regeringen, och att denna författning ej utöfvat någon inverkan på forhandlingarne om alliansfördragets afslutande. Köpenhamn d. 16 Sept. 1864. Högaktningsfullt C. Hall. Akademiskt. Vid Upsala universitet hafva under nu tilländagångne examensperiod studeranderna af Göteborgs landskap Isak Corlen och Claös Jacobsson aflagt teoretisk dimissionsexamen och Hugo Malm preliminärexamen. — — Från Wenersborg skrifves d. 16 d:s: Sedan trenne dagar hafva vi här på orten haft att glädja oss åt uppehällsvåder med solsken och lindrig blåst. Förut hade regnvädret fortfarit cirka 14 dagar, dock med albrott. Landtbrukaren begagnar nu också slitigt den goda väderleken för inbergning af den rika skörden, som man på det högsta önskar måtte komma oskadad under tak. För de nysådda rågarne har deremot vädret varit utmärkt godt och dessa frodas redan. Tillfolje at de många landtmannagöromålen har tilltörseln på sta: dens torg varit obetydlig ett par veckor. Pri, serna hafva varit: råg 12 a 13 rdr, hafre 6 rdr : pr tunna, allt af nya skörden; potäter betalas I. med 6 å 8 sk. kappen; smör har stigit till d26 å 28 sk. skålp.; hafregryn gälla 20 sk. nsk:n. Af frukt och vilda bär är tillförseln -lymnig. Kongl. teatern i Köpenhamn. In bref: sskrifvare från Köpenhamn till Snillposten Ht berättar bl. a.-: På begäran al prinsessan Ale xandra höll man på att iordningställa flera bal;I letter, såsom Fjernt fra Danmark, Valky: et I rien, Napoli m. fl. Den första var redar rJ annonserad och hofvet väntadas helt privatin 1-lin från Fredensborg. Men så blef Juliette Price sjuk, och först bestämde sig hennes sy