A3 — jemte att kurhusafgiften skulle höjas till 25 öre, mo sasstod deremot från hvad som förut pätänkts, en af I gift klassificerad efter förmögenhetsvilkoren. Slutli gen föreslogs, att den arbetande klassen skulle lemn Jen ringa afgift, enär sjukhuset hufvudsakligen är til fördel för densamma. Komiterade erinrade, att de stora ändamålet kräfde uppoffringar. Borgmästaren Rhodin anhöll att frågan måtte f läggas på bordet. Major Silfversvan hemställer om ej Marstran kunde komma att inneslutas inom Uddevalla distrikt Förslaget lades på bordet. Läkaresällskapet hade i enlighet med förra land tingets beslut blifvit anmodadt afgifva utlåtande angs ende lämpligaste sättet, att sa ett tillräckligt anta exuminerade barnmorskor inom länet tillsatt. Den ön skan hade blifvit uttryckt, yttrado läkaresällskapet anledning häraf, att barnmorskor måtte församlingsvi: anställas. Man hade likväl erinrat om den obenägen het som egde rum hog allmogen mot användande a examinerade barnmorskor. Detta torde dock, enlig hvad erfarenheten från andra län gifvit vid handen, kunna afhjelpas derigenom att barnmorskorna toget ur allmogens egen klass, med dess ringa behof och egande dess vanor. Blott ett fåtal af sådana qvinno kan dock päräknas, till följe af kursens dyrhet. De föreslogs emellertid för ändamålets vinnande, att barnmorskan måtte erhålla en viss afgift för hvarje förlossning, antingen hon blefve, tillkallad eller ej äfvenson att hon vid lämplig ålder måtte erhålla pension. Landstinget skulle ingå till Kgl. M:t med anhållan ut inom länet måtte inrättas minst sex frielevsplatser för barnmorskor, äfvensom att lön af minst 200 rdr mätte lör barmmorska bestämmas. En talare ansåg utt man borde vänta tills man sätt examinerade barnmorskor. Handl. Larsson föreslog att man måtte uppmana församlingarne antaga barnmorskor, ty brist på sådanna är det ej som vållar olägenheten. Komminister Linn ansåg förslaget att vända sig till presterskapet obehöfligt, då alla dessa uppmaningar hittills varit förgäfves. Prosten Landberg. Hos allmogen råder en bedröflig likgiltighet för att tillkalla barnmorskor. Beholvet af examinerade sådana afhjelpes af hvad läkaresällskapet föreslagit. Den andra delen af problemet, att förmå allmogen till deras begagnande, trodde tal. deremot ej blifvit löst al sällskapet. Kyrkoherde Rhodin bekräftade allmogens obenäsenhet att begagna barnmorskor. Beslutet blef, att till K. M:t ingå med framställning af behofvet af sex frielevsplatser för barnmorskor vid Järoanstalten härstädes, Dessutom antogs genom votering förslaget att man skulle göra en framställning till presterskapet och kommunalstyrelsen om att verka för antagande af barnmorskor pastoratsvis. Hvad betraflade det af läkaresällskapet framställ da förslaget angående aflöningen till barnmorskorna, beslöts att derom intet skulle i ofvannämnda hemställning yttras, icke heller om betalning för hvarje förlossning, lika litet som om pensioneringen. Kontraktsprosten Lindskog föreslog av läkaresällskapets utlåtande måtte tryckas, och beslöt tinget att utlåtandet jemte förhandlingarne om detsamma skall tryckas och utdelas till kommunerna. Tinget beslöt vidare framställa sin tacksamhet till läkaresällskapet lör dess åtgörande. För afgifvande af utlåtande angående solkskoleväsendets ordnande blef vid förra tinget en komite tillsatt. Komiteen hade af folkskoleinspektören Rydbergs utlåtande funnit folkskoleväsendet vara i ett långt ifrån önskvärdt skick. Af 68 församlingar hade blot: hälften fått fasta skolor. Man kan tveka, yttrade komitken, om det ej vore bättre att ej ha skolor alls än dessa vandrande riddare från stuga till stuga, och fråga sig om man ej borde återvända till den tid, då folkundervisningen var förlagd i hemmet. Fasta folkskolor föreslogos, och äfven fasta småskolor, på hvilka folkskoleväsendet borde grundas, ty ambulatoriska sådana äro ett oting. Till de skolor, hvilka af staten understödjas med en tredjedel, föreslog komiten att länet äfven skulle biträda med en tredjedel, mot de vilkor, att skolorna skulle blifva fasta och aflöningen till lärarne ej ske genom s. k. kringgång, samt att lärarne eller lärarinnorna skulle ega vederbörligt vitsordad skicklighet. Folkskoleinspektörens berättelse upplästes derefter. Af denna inhemtades, utom det ofvan nämnda, att degudliga ämnena i allmänhet upptaga hela tiden inom skolorna, äfven den som bort användas på skrifning och räkning, och att skolorna anses blott som en förberedelse för konfirmationen. Lärarne i de rörliga skolorna äro ofta odugliga och likaledes lokalerna. Tiden är äfven för kort. — De åtgärder som föreslogos voro: Bildandet af dugliga lärarinnor, hvilka såsom mest passande, uteslutande böra användas. Vidare böra lämpliga skolhus uppföras för småskolorna och i hvarje församling inrättas minst en fast folkskola såsom centralpunkt. Bordläggning af ärendet föreslogs och beslutades, på det att man måtte kunna taga närmare kännedom om komiteens förslag, och bestämdes att ärendet skulle förekomma i morgon, likasom afven frågan om sjukvården. Frågan om väganläggvingar och vägunderhållet inom länet hade blifvit öfverlemnad till en komite, hvilken dock enligt hvad som upplysts ej hunnit tillfullo utföra sina arbeten, hvarföre frågan uppsköts till i morgon. Första frågan på föredragningslistan utgjorde en motion af A. Johansson i Restad om åtgärders vidtagande för inrättande af flickskolor inom länet. Oaktadt så mycket numera göres för uppfostran, yttrade motionären, och ehuru lagstiftningen försäkrat qvinnan medborgerliga rättigheter, så erbjuder likväl det allmänna inga uppfostringsanstalter åt qvinnan, undantagande småskolor och seminarier. Motionären föreslog derföre, att skolor med såväl frielevssom betalande elevsplatser, måtte inrättas, der flickor kunde undervisas äfven i bokliga konster och själsbildanle ämnen. Sådana skolor skulle helt visst bära välsignelserika frukter. F n uppsköts för att behandlas i sammanhang med skolfrågan. Ett förslag af samme man om förlikningsdomstoar på landet behandlades i sammanhang med ett likrande förslag af komminister Linne, hvilken senare illade en anhållan att saken måtte utredas af en omit. Borgmästare Rhodin ansåg lämpligast att häralerna sjelfva utsåge dylika domstolar och ansåg afsörandet af denna sak ligga utom tingets befogenhet. F. riksdagsfullm. Olaus Eriksson i Åseröd intämde och föreslog afsändandet till församlingarne af n uppmaning, framhållande det önskvärda i att sålana domstolar inrättades häradseller socknevis.