prårS undeCr d. 0 UN. MPS r 8. 11 sig fransmännens kejsarinna vid vårt bad. Hon bor i hr Arnold IIerbers nya och smakfullt inredda villa. Denna var äfven i början påtänkt för kejsarinnan af Ryssland, som i juli anländt hit, men då egaren tillhör de liberala, skall från högre ort afrådan ingått. Ej allenast häri, utan äfven i alla andra stycken är kejsarinnan Eugenies lefnadssätt en märkvärdig motsats till den ryska czarinnans. Den senare kom hit i en galavagn, tillhörig hertigen af Nassau, och åtföljd af en oräknelig tjenstepersonal i en oräknelig mängd vagnar; framför hennes vagn redo nassauiska gensdarmer och tätt bakom densamma åkte Wiesbadens polismästare 1 största uniform; hela vägen från Wiesbaden och hit var då besatt med beväpnade skogvaktare och jägare, och här i Schwalbach var upprättad en extra polisstyrka, bestående af nära 30 personer, tör att skydda den höga gästen; synnerliga försigtighetsmått hade iakttagits mot polackarne 0. s. v. Kejsarinnan Eugenie medför intet af allt detta. Hon afslog hertigens adjutanter, hvilka emottogo henne på bangården i Wiesbaden, hofvets galavagnar, som ställdes till hennes förfogande, de gensdarmer, som skulle rida förut, och all den andra officiela ståten, hvilken stod i ordning till ej mindre omfång än för ryska kejsarinnan. Kejsarinnan tog endast en simpel fiacre på bangården i Wiesbaden och for genast hit. Hennes svit består af några damer, de närmaste hofembetsmännen och tjenstepersonalen, inalles ej mer än 30 personer. Hon emottogs här och i Wiesbaden af den icke officiela allmänheten med lifliga helsningsrop, hvilka hon på det vänligaste besvarade. Hon skall, om vädret blir gynsamt, dröja här i 3 å 4 veckor. Prins Humbert af Italien var ännu d. 8 d:s qvar i Paris och skulle först d. 9:de anträda resan till London. D. 7:de gafs i Palais Royal en diner, vid hvilken, förutom prins Napoleons familj och prins Humbert med hans adjutanter, närvoro hr och fru Duruy (undervisningsmininistern), grefven och grefvinnan Walevski, general Fleury, Bixio, Sainte Beuve, Emil Augier, Ernest Renan, Guroult och Ricord. En pariserkorresp. till YIndep. belge berättar, att den i Rom utståndna konflikten angående judegossen Coen nu blifvit diplomatiskt ordnad — det vill säga, att franska regeringen som vanligt måst böja sig för den romerska hårdnackenheten och låtit sig nöja med de afgitna förklaringarne. Dessa förklaringar inskränka sig dertill, att gossen af egen drift inträdt i seminariet, och att föräldrarne ej reklamerat honom, fastän de af vederbörande myndigheter underrättats om hans steg. Med afseende på första punkten framhåller korresp. det förunderliga deri, att påfliga regeringen tager en elfvaårig pojkes drift för giltig och frågar, om detsamma skulle vara fallet, i händelse ett katolskt barn af samma ålder i Rom fann på att vilja öfvergå till protestantismen ; hvad den andra punkten angår, vill korresp. veta, att påfliga regeringen gör sig skyldig till jesuitiom, emedan föräldrarne endast af fruktan för misshandling underläto att vända sig till de romerska myndigheterna, medan det är en känd sak, att gossens mor uti yttersta förtviflan infunnit sig hos chefen för den franska occupationskåren och hos honom bönfallit om, att han måtte skaffa henne sitt barn åter. Äfven Englands press börjar återtaga sin under flera år vanliga bittra och häftiga ton mot Tyskland, och yttrar sig till förmån för Danmark. För öfrigt tages uppmärksamheten i England mest i anspråk af det som väntas stunda i Amerika, och man följer der noga skiftningarne i de politiska händelserna på andra sidan Atlanten. GGlobe lemnar en öfversigt af händelserna på krigsskådeplatsen intill d. 27 aug. Nordgeneralen Sheridan hade ännu icke tvingats att lemna mynningen af Shenandoahdalen, och det framgår af allt, att han har en god ställning mellan Potomacoch Shenendoahfloden samt trupper nog för att hälla den. andra sidan hade sydtrupperna sett sig nödsakade att göra halt, vare sig att detta skett, derföre att de ej kände sig tillräckligt starka att våga ett angrepp på nordtrupperna, eller derföre att alla deras trupper ännu icke kommit upp från Front Royal. Det är otvitvelaktigt, att sydgeneralen Early erhållit ansenliga förstärkningar och att Sheridan skall bli tvungen att draga sig tillbaka, om Early uänger in i dalen längs Front Royal-vägen. Man visste ännu icke, hvar Lee stod med de friska trupperna. Telegrammet berättar, att sydtrupperna trängt in i Maryland ofvanför Harpers Ferry; men riktigheten af denna underrättelse blir mycket tvifvelaktig, om man erinrar sig Sheridans ställning. En kavallerikår har kanske gätt öfver Potomac; men en blick på kartan visar, att hufvudkåren ej kunde göra det, utan att få Sheridan i flanken på sin enda kommunikationslinie, under det Sheridan, som står framför Harpers Ferry, har