magogiens simplaste medel, för att komma till målet. Deraf den i ögonen slående omständigheten, att den politiska karrigren i Södern är aktad, men i Norden föga ärofull. Utbryter ett krig, kastar sig samma klass af demagoger öfver de militära platserna, dervidsen och hvar på det mest oförskämda sätt gör anspråk på en sin politiska ställning motsvarande rang: inom armeen, vare sig att han förstår krigskonstens -ABC eller icke, och regeringen är vanligen svag nog, att gifva honom hvad han begår, för att icke göra honom. till en motståndare. År t. ex. en sådan medlem af statslegislaturen, blir han öfverste, är han kongressledamot, blir han generalmajor, om. det ock finnes hundradetals bildade officerare, hvilka skulle vara mera berättigade till platsen. I Södern deremot finnes för subalternplatserna alltid tillräckligt med personer, hvilka hafva tillegnat sig en viss militärisk rutin, under det de högre platserna endast lemnas åt officerare vid den regelbundna armöen. Derat kommer sig äfven att, liksom under freden Söderns statsmän styrt unionen, så förmår nu under kriget sydarmeen, tillfolje at sin bättre ledning, att hålla stången mot sin till numerär och utrustning vida öfverlägsna nordliga motståndare och kan endast besegras genom upprifvande så småningom af hela den vapenföra befolkningen. Dertill kommer äfven att Sydstatsförbun det i sin president, Jefferson Davis, eger en vand, skarpsinnig, ytterst energisk statsman, medan Lincoln är en högst obetydlig personlighet, som före sitt val till president var en medelmåttig advokat i en liten stad i Vestern och sedan dess dokumenterat sig som en principlös, hit och dit vacklande, endast om sitt återval ifrig witzmakare. Och han är likväl åter uppställd som kandidat för presidentskapet? Ja, men icke af folket utan af den ofantliga armöen: embetsmän och officerare, hvilka skulle förlora sitt bröd, om Lincoln måste vika för en efterföljare, hvilken skulle göra ett raskt slut på kriget Ställningen har nu blifvit högst förtviflad, på grund af regeringens dumhet. De nära 2 millioner soldater, som folket uppställt och hvilka under duglig ledning samt behörig disciplin skulle kunnat utföra det mest utomordentliga, smälta; nu som smör för solen, de milliarder i guld, som anvisats åt skattkammareenbetet, hafva flutit genom ett Danaid-såll. Den ofantliga skattetungan och de höga lifsmedelspriserna ha redan ruinerat en mängd affärsmän och enskilda, särskilt i Vestern, som bär tyngsta bördan af kriget, isynnerhet som under detta år hveteskörden, af hvilken densamma är till största delen beroende, helt och hållet misslyckats. De vanligaste lifsförnödenheterna ha stigit till dubbla och tredubbla priserna. Mjöl; som annars kostade 5—6 dollars fatet, står nu i 11—12 dollars; smör, annars 12 cents pr cå, i 35 cents; ved, förut i 3 2 dollars, nu i 7—8 dollars; socker, annars 12 cents, nu 35 cents; kaffe, annars 20 cents, nu 60 cents 0. s. Vv. ; Så långt brefskrifvaren. Det finnes väl ingen, han må nu stå på Nordens eller Söderns sida, som icke önskar ett slut på. allt detta elände. Men man ser intet slut, ty hvad förmå mensklighet och förnuft, der passion, kränkt ära och låg girighet sitta högst på trontrappan? i 3 HD Åmnqgsanda mördaren ÄTf: 2 2597