gamla fot, och har foga forändrats under de sista tvenne åren. Alltjemt förfärligt slagtande och inga militära framgångar. Man rusar med fruktansvärd häftighet emot hvarandra; rusar tillbaka, och slutligen intager hvar och en samma position som han hade före sammanstötningen. Washington är ännu alltjemt mera hotadt än Richmond; sydtruppernas infall i Maryland och Pennsylvanien äro ingenting ovanligt; Grant ligger utanför Petersburg och Sherman utanför Atlanta båda utan att kunna uträtta någonting. Söderns förnämsta hamnar eller sjöstäder, Wilmington i Nordoch det sedan mer än 2 år resultatlöst belägrade Charleston i Syd-Carolina, Mobile i Alabama och Galveston i Texas befinna sig ännu i Sydtruppernas våld: Det enda undantaget bildar det genom en djert kupp af amiral Farragut tagna New-Orleans. Man trodde, att genom denna stads eröfring äfven Louisiana skulle underkasta sig, och att genom intagande af Port Hudson och Vicksburg jemväl Mississippi skulle stängas till förmån för Norden, men dessa förhoppningar ha gäckats. Eröfraren af New-Orleans, amiral Farragut, en af Unionens beslutsammaste och lyckligaste stridsmän, opererar sedan någon tid mot Mobile och har utfört lysande vapenbragder. Mobile har dock ännu ej fallit. Sydstatsinnevänarne påstå, att det icke kan tagas af en flotta allena, emedan denna måste för det grunda vattnets skull hålla sig på ett vördsamt afstånd, utan är medverkan af landtrupper till betydlig styrka af nöden. Trupper ha visserligen afsändts från Pensacola till Mobile, men deras numeriska slyrka är säkerligen icke stor. : Så ser det ungefär ut i militäriskt hänseende. För ett närmare angifvande af situationen i allmänhet låna vi ur ett bref till Köln. Zeit. från en i Nordstaterna sig tillfälligtvis uppehållande tysk följande anmärkningar. Förhoppningen om, att den amerikanska kampen snart skall ändas med Nordens öfverlägsenhet, och till förmån för Unionens återställande, har tyvärr ej förverkligat sig och tyckes ej heller skola gå i fullbordan. Örsaken, hvarför folket i Nordstaterna hittills vunnit så ringa framgång, bör ej tillskrifvas dess ringa militära duglighet eller brist på vilja att göra uppoffringar, utan de naturliga svårigheter, nordtrupperna ha att emotstå, oenigheten inom sjelfva Nordens befolkning i afseeude på stridens ändamål, en demokratisk regerings oförmåga att utan diktatorisk makt nedbryta en rebellion af så jättelika dimensioner och slutligen den närvarande regeringens totala oduglighet. Det är alla europeiska officerares (från båda sidor) enstämmiga omdöme, att de amerikanska soldaterna, hvad mod, intelligens och ihållighet vid fördragandet af strapatser, angår icke öfverträffas af någon nation i verlden; i allmänheten torde tillochmed nordsoldaten öfverträffa sydsoldaten i dessa egenskaper. Södern har deremot bättre officerare och sannolikt en bättre disciplin: Orsaken till denna senare omständighet, hvilken ger sig till känna lika mycket på det administrativa som det militära området, ligger deri, att Södern styrts aristokratiskt, Norden deremot demokratiskt, eller snarare ochlokratiskt. Denna enda omständighet lemnar nyckeln till bedömandet af hela den amerikanska ställningen. I Södern öfverlemnar majoriteten af folket herraväldet åt minoriteten af rika slafegare och underkastar sig stillatigande alla dessas anordningar. Dessa, befriade från omsorgen för sin materiela existens, kunna uteslutande egna sig åt administrationen eller utbilda sig för militärfacket vid de trenne militärskolor, som finnas i Södern jemte den för den regelbundna armåen bestämda Westpoint-akademien. Norden har inga sådana skolor. Är den rike sydländaren äregirig och vill lysa på det politiska område, låter han välja sig till fredsdomare eller stadsfullmäktig, för att slutligen avancera till senator inom Förenta Staterna; visar han skicklighet kan han behålla sin befattning, så länge han vill. Har han synnerlig smak för militäryrket, blir han kapten vid ett miliskompani, öfvar sig i fäktning och jagt, fortfar att studera militärskrifter och begifver sig äfven till länder i Europa, för att lära känna militärorganisationen derstädes. Helt annorlunda är förhållandet med Norden, Innevånarne derstädes ha icke några stora jordegendomar. Hvar och en, som på lagligt sätt vill komma till välstånd och oberoende, måste egna sig antingen åt en kommersiel eller industriel branche; ja, tillochmed de yrkesgrenar, hvilka i andra länder äro helt och hållet främmande för den, kommersiela freqvensen, såsom teologi, medicin, rättsvetenskap, konst o. s. v., hafva här mer eller mindre en merkantil anstrykning. Men på politiken kunna ej penningar förtjenas, åtminstone icke på ärligt sätt, ty embetena bortgifvas endast på tvenne år, under det att hundradetals kandidater till hvarje tjenst uppträ