man, som återkommit till Europa, efter att länge ha vistats i Orienten, och som hade uppdragit sin bror öfverste Marden att skaffa honom en passande bostad. Det var helt naturligt, att öfversten önskade det den skulle ligga i grannskapet af Pembury, der han sjelf bodde. Chesney Oaks förekom honom särdeles passande, och det såg ut som om saken skulle komma att bli uppgjord. Earlen talade nu med Jane derom. Han var lätt att bli ense med i sådana fall. Af naturen frikostig kunde han ej disputera om pund, shilling och pence för att få så mycket som möjligt, såsom så många menniskor göra. Han betedde sig på det mest enkla och rättframma sätt i hvarje transaktion, hvari han inlät sig. De flesta menniskor skulle ha vändt sig till en kommissionär, för att få hyrt bort Chesney Oaks, om de varit i hans ställe, men det föll icke earlen in. Han skref sjelf annonsen och satte ut hela sitt eget namn och sin adress för deras räkning, sem kunde ha lust att hyra det. Han hade talat med öfverste Marden, som uppehöll sig i staden jemte sin familj, och dagen före den förmiddag earlen och hans dotter sutto tillsammans, hade mrs Marden gjort sin första visit hos lady Jane. De hade blifvit mycket förtroliga med hvarandra under det korta besöket, och Jane berättade nu sin far, att hon lofvat mrs Marden att denna dag gå med henne på en förmiddagskonsert. Jane bar sorgdrägt. Klädningen var at vackert svart flor samt föll i vida vågor kring henne. Hon var stilla och anspråkslös som vanligt, men ansigtsuttrycket talade nu dessutom om lugn och inre frid. Janes närvarande lef