Danmark. sla Oaktadt de preussiska och österrikiska k. officiösa organernes motpåståenden, vill det Sv dock synas som att något slags smolk inträdt i konferensförhandlingarne. Det säges nemligen från annars väl underrättade källor, att ck Frankrike och England närmat sig hvarandra 75 samt gemensamt gjort föreställningar hos Österrike och Preussen, att icke trampa Danmarks rätt alldeles under fötterna, genom att draga under sig äfven Nordslesvig, utan låta folkets egen omröstning afgöra gränsregleringsfrågan. Att detta diplomatiska steg skulle röna framgång, är mer än tvifvelaktigt, isynnerhet som ingendera af vestmakterna är hugad att med vapenmakt understödja sin framställning, och dessutom Ryssland at alla krafter motarbetar ett sådant medgifvande emedan det vill pernalunionen. tminstone för att skenbarligen följa riksrådets vink, är det sannolikt, att danska regeringen äfven bemödar sig om att bevaka nordslesvigarnes rätt, men hon vill dock freden framför allt i sitt isolerade och öfvergifna läge och hon skall ej heller gå i ett nytt krig för Nordslesvig, utan heldre uppgifva detta, isynnerhet om hon kan åter ställa det under kung Christians herrskap genom personalunionen. Mellan danska regeringen och Ryssland råder den fullständigaste entente cordiale. Det berättas att h. exc. Hall har för alsigt, att inom kort afresa till Paris. En sådan färd måste vara af en viss betydelse. I bref från Mellanslesvig, dateradt d. 31 augusti, läses följande: Mman skall inom kort ha utrensat den del af slesvigska presterskapet, som är sin ed till Danmark trogen. Ar väl sjelfva saken dermed äfven klar? Tror man sig kunna tillfoga troheten mot Danmark och danskheten i Slesvig ett förkrossande slag, genom att ha aflägsnat de trogna presterna från sina församlingar och sätta andra ej lyckligt valda personer i stället? Ett uppnår man dermed, hvilket säkerligen icke varit åsyftadt — en villervalla införes i det kyrkliga lifvet, hvilken skall ha obotliga följder, om åratal skola förflyta på samma sätt. Redan visar sig dertill månget spår inom de församlingar, hvilka sett sig beröfvade sina rätta, lagliga ledare och med högst ovänliga blickar betrakta dem, som i deras ställe trängt sig in. Men hvad det andra beträffar, är man väl neppeligen nog sangvinisk att vilja tro, det någon ögonblicklig förändring skulle inträda, utan man hoppas på tramtiden, på införandet af nya grundsatser genom ett lärarestånd som förlorat sitt tidigare stöd; man hoppas så småningom kunna vända folkets blick mot söder, dess hjertelag från moderlandet. Men det skall svårligen lyckas. Den förträffliga bondeklassen i Nordoch Mellanslesvig, såväl som borgarne i städerna ha inom sig en förunderligt djup och rik fond. Bönderna ha burit sin danskhet genom tidernas tryckning och bevarat den renare än säkerligen någon annan trakt af konungariket. — Och den lösning, jag sist betecknade som den ideala; att hvarje nationalitet går till sitt, dansken till Danmark, tysken till Tyskland — den hoppas jag äfven skall bli den slutliga, om ock genom mången pröfning. Jag bygger detta mitt hopp på en god grund, på den innerlighet i beslut och seghet i vilja, som finnes här, som säger lugnt sitt: Vi vilja icke vara tyskar och på många sätt höjer sig öfver och skämmer ut försagdheten hos mångfaldiga personer i konungariket. Förl. lördag hölls i Kiel ett sammanträde af holsteinska godsegare, hvarvid antogs en förklaring, i hvilken uttalas tacksamhet till de allierade och förhoppning om hertig Fredriks snarast möjliga erkännande. Förklaringen uttalar sig vidare för Slesvigs upptagande i Tyska Förbundet och för en anslutning till Preussen, men fruktar, att landet skall bli öfverlastadt med skuld. Till slut heter det i förklaringen, att om mot förväntan tillsättandet af en ny regering före hertigens tillträde till regeringen är oundvikligt, fordras dertill ständernas medverkan. Augustenborgaren, som lemnade Kiel, då den preussiska flottan närmade sig, har nu återvändt dit, efter det preussarne lemnat Kielerfjorden. Hans memorandum, nära 50 soliosidor, hvilket beledsagas af 16 tyska rättsfakulteters betänkanden, har nu framlagts på Förbundsdagens bord. Ervrån F Ianadot.