ven förtjent Lvida, vida mer än vår enkla tack, vi veta äfven, huru j sändens bort från det land, som är eder så mycket skyldigt, vi veta, att de fattiga ibland eder, som sakna nödiga kläder, ej ens få lof att behålla en utsliten uniform, den j voren goda nog. att bära, så länge j stoden i kulregnet; vi veta, att j sändens hem, icke klädda som raska danska soldater, utan sämre klädda än den lägste trosskusk — men vi veta äfven, att j hafven mod nog att fördraga äfven detta, och att j aldrig skolen lägga danska nationen detta till last; ty den vet i sanning ingenting derom. Vi bedja eder derföre, låten ej denna bitttra behandling förmå eder att glömma Danmarks land och det danska folket, glömmen ej heller der bortom Sundet edra danska stridskamrater, som äro stolta öfver att kallas edra bröder. Det är nu fred, men det dröjer kanske icke länge förrän luren åter ljuder, som kallar till strid för Danmarks land; sviken oss ej heller då, kommen tillbaka och ställen eder åter i de danska lederna, och j skolen erfara, huru den danske soldaten bevarar vänskap och broderskap. Lefven väl kamrater! Gud skänke eder den lön för hvad j gjort, som vi ej kunna gifva eder. En del menige danska soldater. ee .—n——