mängd. Det är gifvet att det första sättet skall bli; ganska dyrt. I Nordamerikas Förenta Stater anses j den sista folkräkningen år 1860 ha medtagit en kostnad, betydligt ofverstigande 6 millioner rdr rmt. Sverige har folkberäkningen grundats på flussörhörslängderna. Sveriges folkmängd uppgick, enligt hvad i den underdåniga berättelsens första afdelning förlidet år anfördes, vid slutet af 1860 till 3,8 9,728, deraf 3,425,209 på landsbygden och 434,519 i staderna. Då i England med Wales, utgörande ena ytterligheten, 1,000 innevånare å landsbygden motsvarade 1,204 i städerna, motsvarude i Sverige, den andra ytterligheten, 1,000 landsbygdsinnevånare 127 stadsinnevånare. Sedan 1840 bar stadsbefolkning ns!. proportion mot landsbefolkningen ökats här, liksom antagligen öfver hela Europa, förmodligen till stor del genom industriel utveckling i mäderna. Frän 1850 ökade sig stadsbefolkningen betydligare. en vändpunkt, som sammauntaller med 1846 ås försattningar, hvilka underlättade bedrifvande af vissa stadsmannankringar. Af stadsförsamlingarne intages främsta rummet i afseende på folkmängd af Gustavi domkyrkoförsamling i Göteborg, som vid 1860 års utgång icke torde betydligt understigit 24,500. (I det föregående påpekas nödvändigheten att genom särskild folkräkning i Göteborg, liksom i Stockholm, utröna den faktiska folkmängden). Närmast denna följer Catharina församling i Stockholm med 17,102 innevånare. Den minsta stadsförsumiing är Fulsterbo med 313 medlemmar. Socknesolkmängdens ungefärliga medeltal på hela riket beloper sig till 1,433, i medeltal en ökning al omkring 60 personer sedan 1855 6 församlingar å landsbygden hade öfver 10,000, 50 mellan 10,000 och 5,000 och 1,217 mellan 5,000 och 1,000 innevånare. Pustoratens antal i hela riket, 1,282, visar en tillökning af 21 mot hvad berättelsen för 1851—1855 upptager. I afseende på otillräckligheten af kyrkornas antal i hela riket anföres att en sådan belöper sig på 1,512 personer (vid förra berättelsen 1,428) och att i Stockholm 5,354 motsvara hvarje kyrka. 1 England beräknas att en kyrka bör innehålla sittplatser å 58 procent af församlingsmedlemmarne. Antale: af främmande trosförvandter, — uppgilterna för andra än mosaiska trosbekännare äro högst ofullständiga —, utgör 1,680 personer, deraf 1,155 mosarska trosförvandter. 1825 beräknades de senare till 845. I afseende på den vigtiga grupperingen af befolkningen i familjer och hushall, deruti inberäknade äfven hushåll af en enda person, visar sig att vid 1860 åre slut funnos å landsbygden 767,229 och i städerna 123,842 eller tillsammans 891,071 hushåll från och med en till och med 15 personer, utom å landsbygden 24,176 och i städerna med Göteborg omkring 18,000 kasernerad militär, hjon i välgörenhetsinrättningar och fångar. Medelstyrkan af hushållen på landet beräknas till 4,,;, för städerna till 8,,,. Hushåll af tre personer äro de talrikaste på landsbygden, af en person deremot i städerna. I Stockholm bestå, af 36,374 husbåll, 14,841 af en Person. Å landsbygden lefva i husbällsgrupper af fyra till sju personer, 5,467 af 10,000 eller 54,4; proc. af landtbefolkningen. I städerna omfatta ej hushåll af tre till sex personer större antal personer än 4,963 af 10,000. Genom jemförelse mellan öfriga europeiska länder finner man icke så stor skilnad som man skulle väntat beträffande exempelvis hushållens styrka. De variera i 18 citerade länder från 5,,0 i Irland, med de största hushållen, ned till Frankrike med en hushållsstyrka af 3,90. Antalet gifta män utgjorde 640,183 och gifta qvinnor 641,048. Skilnaden, vanligen med öfvertalighet för qvinnorna, som finnes i alla länders folkräkningar, förklaras bland annat deraf, att den ena maken ej medräknats då den ej vistas inom landet. Medeltalet af båda summorna antages vanligen uttrycka antalet gifta par, som således var vid 1860 års utgång 640,616 par. Näst femårsperioden 1821—1825, som utmärkte sig för en ovanlig folkmängdstillväxt är relativa tillväxten af gifta par, eller 7,9, proc. af antalet vid periodens början, under perioden 1856—1860 näst den största som förekommit. Inom länen är proportionen af gifta män högst, 3,924, på Gotland oeh lägst, 3,055, i Göteborgs och Bohuslän; af gifta qvinnor högst, 3,832, i Jemtlands och lägst, 2,903, i Göteborgs och Bohuslän. I städerna är proportionen af gifta män slågst, 2,566, i Göteborg och högst, 3,545, i Jönköping; af gifta qvinnor lägst, 2,186, i Stockholm och högst, 2,885, i Malmö. Alla beräkningarna äro gjorda efter 10,000 af hvartdera könet. Jemföres förbållandet i andra länder, har Frankrike högsta proportionen gifta eller 3,992 män och 3,906 qvinnor på 10,000 af hvartdera könet. I Belgien, Norge oeh Preussen är proportionen lägre än i Sverige. Af rikets samtlige innevånare voro: 1,874,399 mankon och 1,985.129 qvinkön. Sedan 1855 har mankönet tillväxt med 109,258 och qvinkonet med 109, 432, och har sista qvinqvenniet varit näst det fördelaktigaste. Den i Sverige rådaude öfvertalighet af qvinkönet, större än i flera andra länder, då endast Skotland och Wärtemberg framvisa eti ofördelaktigare förhållande, beroende på en stark emigration och att en stor manlig personal uppehåller sig utom landet, härrör af en större dödlighet bland man: könet, hvilkeu, blott tidtals vållad af kiig, underhålles af lefnadssätt, yrke m. m., som mera blott ställer mannens än qvinnans lif. Oaktadt 1860 ådagalagt den fördelaktigaste proportionen för mankönet så har dock, för att med 32 per mille minska qvin, könets öfvertalighet sedan 18 0, efter krigets mansspillan åtgått ett halft sekel, och derigenom bevisa: hvilka hämmande inflytelser lifsfarliga yrken och let nadssättet utöfvat. Det intressanta arbetet slutar med el alfabetisk förteckning öfver socknar, sörsamlin gar och kapeller. Skjutför-ök mot guttapercha. Dan ska marindepartementet har i dessa dagar låti anställa försök med en ny uppfinning, son blifvit det hembjuden, nemligen att använd