sorra regeringen. Tillrädde utskottsförslagens ätertagande. Ordföranden sade, att det ej kunde förnekas. att Dannevirkeställningens uppgifvande bedragit mängen förväntan. Krigsministern hade nyss funnit det naturligt, han ville dock anmärka, att öfverste Kauffman, stabschef hos de Mea, kort före appgifvandet förklarat Monrad, att man kunde och måste strida der. Misstroendet inom armen kom från högre officerare, hvilka ej hade nog resignation att behålla sina bekymmer för sig sjellva. utan spred dem till sina omgifningar, och från personer, som spredo blad och skrifter i armåen och flottan, hvilka måste nedbryta tron (hör!). Den krigsminister, som ej kunde förekomma sådant, förtjente straff. Hoppades Monrads understöd för förslagens ställande i en mottagligare form. Justitieministerns förklaring i hela Slesvigs namn öfverensstämde ej med andra vittnesbörd från mån, hvilka varit lika nära och närmare händelsernas medelpunkt än ministern på sin amtmansstol i Åbenrå. Han ville ej yttra sig om Dannevirkes uppgifvande, men framhöll att de Meza ej ledt återtåget, ej sjelf varit med sina trupper. Ansåg Hegermanns återtåg ej ha illa ledts. Krigsministern hade talat om den stora öfvermakt, Danmark hade att kämpa emot; men borde ej hvarje fritt land, som strede för sin existens, vara beredt på att kämpa mot öfvermakten? Man hade likväl icke kunnat vänta, att den skulle bli så stor, emedan man, såsom krigsministern måste veta af de framlagda aktstyckena, hyste säker förväntan om hjelp, såväl genast från Sverige som senare från England. Orsaken till kriget kunde ej sökas i 1863 års händelser, utan låg vida längre tillbaka, och han ville fråga krigsministern, om han visste något medel, hvarigenom kriget kunnat undvikas, utan genom ett ärelöst uppgifvande af allt, genom Slesvigs ögonblickliga utlemnande till fienden. Nej, orsaken till kriget låg icke, der krigsministern gerna ville söka den, och skulle något förmå honom att rösta mot utskottsförslagen, så vore det den hållning, krigsministern och hans kollega intagit gentemot deras föregångare (hör! bravo!) Birkedal talade emot den föreslagna undersökningen af forna ministerens beteende, men begärde nedsättandet af krigsrätt öfver de Meza. Alberti ansåg de forna ministrarne ej kunna undandraga sig en beslutad undersökning. Biträdde ej förslaget om de Meza. Ansäg officerare och soldater ha rätt att uttala hvilka politiska åsigter som helst. Dermed ajournerades mötet tills i Lördags,