dagen hölls ett sammanträde mellan stadens bättre borgare, i hvilket flera medlemmar både af katolska och protestantiska partiet meddelade, att de om aftonen varit omkring i flera qvarter, för att öfvertala orolighetsmakarne att vara lugna, och att de från båda sidor erhållit löfte om, att man ej skulle göra något, om man icke blef angripen. I Cork ha äfven oroligheter egt rum, hvilka likväl inskränkte sig dertill att en folkhop af omkring 400 personer, de flesta pojkar, på qvällen tågade sjungande, hojtande och hvisslande genom gatorna. I Dublin har hittills varit lugnt, men myndigheterna tro ej på lugnets varaktighet och ha vidtagit omfattande polisåtgärder. Konungen at Preussen anlände i lördags e. m. kl. 6 till Penzing — närmaste jernvägsstation intill Schönbrunn —, der han emottogs af kejsaren af Österrike. Wiener Abendpost af d. 19:de innehåller med anledning af detta besök följande officiösa uttalande: II. M:t konung Wilhelm af Preussen skall i morgon inträffa i Schönbrunn, för att aflägga ett besök hos sin höge allierade. Liksom Preussens och Österrikes härar i trofast vapenbrödraskap enigt samverkade, liksom de genom sitt hjeltemod gjorde hela det tyska fäderneslandets rätt till ärofull verklighet, och en hvar utaf dem, lifvad af samma anda, kände sig höjd af den andres lager, räcka äfven deras mäktiga krigsherrar ånyo hvarandra brodershanden, under det de högt och ljudligt erkänna den innerliga vänskapen mellan Habsburg och Hohenzollern. Det gästfria Wien har alltid visat kejserliga husets furstliga vänner, hvilka besökte denna hufvudstad, smakfullt ordnade artigheter och hedersbevisningar och derigenom ådagalagt, att hela befolkningen anser sig vara ett med det herrskarehus, som mottager de höga gästerna. Men H. M:t konungens af Preussen besök hos sin höge allierade, vår kejserl. herre, får en större betydelse, om man fäster afseende vid de ärofulla resultater. som sammanslutningen mellan Preussen och Österrike äfven på senaste tiden åvägabragt, samt vid den öfverallt starkare framträdande öfvertygelsen om, att denna sammanslutning i sig innehåller en af de väsendtligaste garantierna för den europeiska freden och för Tysklands säkerhet och oberoende, och således äfven för våra egna länders samt den europeiska statssamiljens välfärd, utveckling och lugn. Från Grekland omtalas att de joniska deputerade i kammaren uppträdt med en hofsamhet och frisinthet, som skola tillförsäkra dem en vigtig roll inom kammarens förhandlingar. Den nya ministeren är nu definitivt konstituerad under ordförandeskap af gamle Kanaris. Vi fortsätta i dag redogörelsen för den hemska mordhistoria, som nyligen tilldragit sig på slottet Baillard. — I slutet at Oktober hade en obekant person kommit till Labastide och uppehöll sig der en tid för att, såsom han uppgaf, låta sy sig kläder. Han reste dock sin väg innan de beställda kläderna voro färdiga, och kom först i December tillbaka till Labastide, hvarest han nu uppehöll sig i 8 dagars tid. Poliskommissarien efterhörde hans namn; han uppgat sig heta Baptiste Pujol och vara från S:t Lizier. Dagen derpå reste han. Man erinrade sig nu, efter mordets begående, att Pujol under sitt vistande i Labastide företagit täta promenader till Baillard under flerahanda förevänningar, att han noga efterforskat Lassalles förmögenhetsvilkor samt att det glunkats om att han redan lyckats komma på intim fot med Plagie Bycheire, hvars lättsinne var bekant. Misstankarne för mordet föllo genast på denne Pujol; men att han var ensam derom trodde man ej, och om hans medbrottslingar kunde traktens befolkning ej lemna ringaste upplysning. Men hvar skulle man finna denna Pujol. Hans signalement spreds öfver hela landet, och ändtligen befanns det passa in påen obekant man, om kort före mordgerningen låtit se sig i Montesquieu, hvarest han köpt bröd. — Den 14 Febr. hade man i en halmstack i grannskapet af Labastide funnit gömde en väska, en kam och ett par andra småsaker. Sedan befanns detta gömställe tomt och sakerna hittades sedermera på ett annat ställe närmare Baillard. Man antog som säkert att dessa effekter tillhörde brödköparen trån Montesquieu. — Emellertid blefvo efterspaningarne en tid bortåt fruktlösa tills dess ett taktum i S:t Girons och i Toulouse gaf dem en bestämdare riktning. På båda dessa platser hade man af signalementet igenkännt Pn;oI sssom en brottsling. hvilken blifvit dömd