ej ha varit utan resultat; de ha genom sma Dundsförvandter i de olika parlamenten stadgadt ett solidariletsband mellan alla de nationala ropresentationerna och skapat motståndshärdar i kamrar, der opposition förut ej fanns. Framtiden skall göra dessa frön fruktbringande. För hvarje tysk är det en algjord sak, att reformerna endast kunna komma ilrån Norden. Magra till principen, afla Söderns reformer ingenting ymnigt, hvilket bevisas af den förbundsresorm, som Osterrike Sökte att taga om hand och hvilken folkets instinkt genast dömde till vanmakt. I Nordtysklands stater rör sig statslifvet fritt utom andliga inflytanden; den protestantiske hertigen eller konungen har hvarken att göra med tiaren eller mitran; i Söderns suveräniteter antingen fördela Kyrka och Stat, djupt sammanblandade med hvarandra, i godo sinsemellan eller ock omtvista de makten och inflytandet. Oupphörligt hotad genom protestantismens grannskap, inblandar Kyrkan sig i den borgerliga regeringen, identifierar sina intressen med Statens, utöfvar en ständig kontroll öfver alla denna senares behandlingar, och utverkar sig at suveränerna eller lagstiftarne institutioners upprättande, som stå i strid med tidsanden och hvilka deune ej godkänner. De katolska monarkerna i Tyskland ha ej alltid varit och äro icke öfverallt solidariska med ett sådant sakernas tillstånd; detta . a IN hinder tynger på dem; de skulle gerna vilja sti befria sig derifrån; man kan som exempel 0 derpå nämna den aflidne konungen af Bayern; men de måste iakttaga stor försigtighet. Sjelfva kamrarne ha måst gå försigtigt till väga, om icke rygga tillbaka för den andliga makten. Här har Nationalföreningens verksamhet ej uppgått i rök. I dess täta s. k. parlamentariska sammankomster ha delegerade från de olika kamrarne kunnat utbyta sina idber, räkna sina krafter och öfverenskomma om fälttågsplaner. Det är omöjligt att, i hvad den religiösa frågan angår, icke se verkan af en af dessa på förhand uppgjorda planer uti den på flera punkter af Sydtyskland inledda, kampen mellan intoleransen och friheten. Darmstadt, Baden, Bayern, sjelfva Österrike äro skådeplatser för mer eller mindre prononcerade anti-klerikala yttringar. I Baden och Bayern är striden isynnerhet varm. Den hvältver sig i Baden om frågan angående den primära undervisningen, som presterskapet hittills monopoliserat och hvilken en ny lag lagt i Statens händer. Ett herdabref ang. detta ämne fråa biskopen i Freiburg ger 0ss genom sjelfva sin häftighet tillfälle att döma till presterskapets uppretade tillstånd. Detta herdabref förbjuder samiljefäderna att skicka sina barn till lekmannaskolorna, uppmanar de rättrogna att lemna sina skärfvar till uppförandet af fromma skolor och förbjuder hvarje prest, att deltaga i de af lagen påbjudna skolkomiteer. I Bayern trodde sig presterskapet vid den unge konungens tillträde till regeringen kunna ätertaga det inflytande, som den aflidne monarken så småningom berötvat det. De bayerska biskoparne samlades i Braunsberg och utarbetade der en mängd framställningar och petitioner, bland hvilka figurerade i första rummet en begäran om primärundervisningens ötverlåtande åt presterskapet. Någon tid deretter egde en plötslig ministerförändring rum. Kultusoch justitieministern afträdde. Stor rörelse inom det liberala partiet. Tidningar och folkmöten begära enstämmigt kamrarnes sammankallande. Man tviflar om den unge konungen; man anser de deputerade för naturliga motståndare mot presterskapets ränkor. Man ser redan ögonblicket vara inne, då i det katolska Bayern parlamentet, i stället för att föra opinionen i släptåg, skall af densamma tvingas att bjuda dessa intriger spetsen. I Österrike slutligen, under det erkebiskopen af Wien i ett herdabref, som är mer än utmanande mot det nya italienska konungariket, inbjuder Hans katolskt apostoliska M:ts undersåter, att deltaga i det romerska hofvets lånetransaktioner, samlas utan buller i Wien den protestantiska generalsynoden; den frambär till statsministern en petition, som med kraft begär, att patentet af den 8 april 1861, hvilket proklamerar frihet för de olika religiösa trosbekännelserna, skall erhälla gällande kraft isynnerhet vid Tyrolen; kyrkogärdarnes gemensamhet; inrättandet at protestantiskt teologiska professioner i universiteten i Wien och Prag; protestanters tillträde till de akademiska graderna, deras inträde i riksrådet och provinsdagarne etc. etc., kortligen, fullständigt upphäfvande i borgerligt hänseende at hvarje skiljnad mellan katoliker och ickekatoliker. Som läsaren finner, är agitationen öfverallt af samma art, om än dess framträdande är olika, och agitatorerna, hvilka ett och samma mål förenar, skola snart organisera sig i anti-katolska föreningar. Kyrkan skall å sin sida resa ett motstånd, som folkens lätt ledda tro skall göra henne lätt; men det är också mm om mm rm —