tog man honom från detta uppdrag och begärde papperen tillbaka. Men han behöll dem och tillstär, att han afyttrat dem till Fauchenx. Han erkänner vidare, att han vetat, att dessa värdepapper blitvit förfalskade, emedan man annars icke kunnat sälja dem. Man kan för öfrigt ej gå in på, att han icke sjelf förfalskat papperen och erhållit dem i Berlin från en at nationalregeringens organer. Han har verkligen fått dem oförfalskade från pariserkomitcen och å flera pantbref, hvilka man funnit hos Faucheux, hade numren ännu icke blifvit ändrade. Medlemmarne af nationala skuldkomiten protestera dessutom sjelfva mot denna beskyllning och påstå sig aldrig ha medgitvit denna förfalskning, emedan pantbrefven, som representera en stor del af landets förmögenhet, derigenom skulle råkat i misskredit. Ånklagelseakten anser det derföre tydligt, att Frankowski i förening med den förrymde Faucheux utfört förfalskningen at pantbrefven. Efter anklagelseaktens uppläsande, skred presidenten till förhörande af de anklagade. Presidenten: Frankowski! Hvad yrke eller titel hade ni i Polen? Frankowski: Jag var, då revolutionen i Polen utbröt, medlem af polska nationalregeringen; förut var jag en af allmänna åklagarens jurister i palatinatet Warschau. Pres.: ÅÄr 1863, då Polen några månader befunnit sig i uppror, föröfvades våld mot statsskatten i Warschau; pantbref till ett belopp af c:a 13 mill. och mer än 1 mill. kontanter borttogos. Frank.: Hr president, jag kan framför allt deri ej se någon stöld; det var en krigshändelse. Pres.: Huru härmed än må vara, säkert är dock, att dessa pantbref, hvilka lödo på innehafvaren blifvit förfalskade. Numren ändrades. Frank.: Det skedde på nationalregeringens befallning, men icke genom mig. Pres.: Ni visste likväl, att de voro förfalskade, då ni sålde dem? Frank.: Ja, det visste jag. Pres.: Och detta hindrade er ej från att sälja dem ... hvem hade lemnat er dessa pantbref? Frank.: En agent för nationalregeringen i Berlin. Pres.: Hvar lemnade ni dem åt Foucheux? Frank.: I London. Pres.: Det var ej ni, som gjorde emissionen i Frankrike? Frank.: Nej, derföre att jag från d. 5 Mars till d. 15 April befann mig i Italien. Då jag fåvt veta rättsförsoljelsen, for jag till Paris, för att lugna bankirerna och ersätta dem skadan, i händelse de så skulle önska; då erfor jag, att förfalskningen upptäckts i Berlin, sannolikt af en rysk agent. Pres.: Hvilken summa inbragte dessa förfalskningar? Frank.: Omkring 90,000 fres, af hvilka, tror jag, 48,000 fres blefvo återlemnade. Pres.: Ni visste, att de personer måste lida skada, som skulle försälja dessa förfalskade papper. Frank.: Hvad mig angår, så var och är jag ännu öfvertygad om, att ingen skada kan uppstå för dessa personer af papperens försäljning. Nationalregeringen skall uppfylla sina förbindelser; hon skall i hvarje fall betala kupongerna; det är en hedersskuld. Pres.: Hvarföre återlemnade ni icke papperen, då komitGen på nationalregeringens befallning begärde dem tillbaka? Frank.: Jag hade fått dessa papper af nationalregeringen, hvilka lemnat mig i uppdrag att försälja dem. Det är sannt, att det parti, som vi kalla det diplomatiska och hvilket sjelft titulerade sig nationalregering, har återtagit uppdraget; men jag kunde blott erkänna och erkänner endast de myndigheter som handla i Polens namn och af hvilka jag erhållit mitt uppdrag. Pres.: Det finnes således tvenne regeringar inom polska upproret? Frank.: Det finnes den regering, som handlar och kämpar; jag räknar det till ära för mig att tillhöra denna; dessutom sinnes det en regering, som ser på, som hoppas allt af underhandlingarne, af diplomatien; denna erkänner jag icke. Bland de friande vittnena var furst Sapieha, f. n. fullmäktig minister för nationalregeringen. Ir Frankowski — sade han, är en af de hederligaste och Polens sak mest tillgifna män jag känner. Hans familj är högst aktningsvärd. Den räknas bland värt fäderneslands martyrer, en af hans bröder är i Siberien; den andre hängdes af ryssarne, emedan han icke ville låta göra sig till angifvare. — Chodsko, professor i slaviska litteraturen vid Collge de France: HT Frankowskis familj är en af de aktningsvärdaste i Polen; hans hustru är min egen kusin; man kan ej påträtfa större patriotism och uppoffring, än hos Frankowski. — Jiemonski, öfverste (sårad 1832) och t. d. nuntius från polska landtdagen, Niemerwiez, f. d. nuntius för landtdagen, jemte några andra polackar uttalade sig på samma sått. Frankowskis advokat, Thus, erhöll derpå ordet. Han kastade först en blick på sista årets händelser och sökte bevisa, att de polska pantbrefvens borttagande endast var en konseqvens af striden. Polen har blott burit hand på den egendom som tillhör det och tagits i qvarstad af ryssarne. Den anklagade sjelf är ej upphofsman till förfalskningen och har icke dragit någon personlig fördel deraf. Saken kan i och för sig vara tadelvärd, men den är ej ny, och kriget har autoriserat många sådana saker. Filip den sköne har i Frankrikes intresse låtit slå falskt mynt; Fredrik den store gjorde detsamma under sjuåriga kriget och Napoleon lät 1812 förfärdiga falska rubler, efter exemplet af de allierade, som 1793 öfversvämmat Frankrike med falska assignater. Presidenten ställde sig uteslutande på rättsståndpunkten, och juryn förklarade den anklagade skyldig, med påläggande af 2 års fängelsestraff, hvilket är den mildaste domen. Den anklagade afhörde med oförändradt lugn sin dom och hans vänner trängdes omkring honom, för att trycka hans hand. Som bekant pågår i Berlin äfven en polacksprota nAILEFAa vavalutianan otår Ölunna mn