MI VD, GLL OIOI UU ERMAN OT ner. Följande hade timat: En sergeant afregementet Savoyen, som är kaserneradt på Principe Pio-höjden, hade infunnit sig hos kommendanten och berättat honom, atv några borgare genom löften och en ansenlig penningesumma sökt förleda såväl honom som flere af hans kamrater att verka derhän, att regementet skulle göra uppror på samma gång som ett solkuppror utbröt i Madrid vid gifven signal. Angifvaren hade låtsat sig ingå på förslaget, för att korsa de upproriskas planer, då ögonblicket var inne. Enl. hans berättelse skulle några gevärsskott i går morse kl. 4 i grannskapet af kasernen gifva signal till militärrebellionen och upproret i Madrid. Kommendanten vidtog de sedvanliga försigtighetsåtgärderna. Beledsagad af samtlige militärmyndigheterna, begaf han sig till kasernen Principe Pio, och man försäkrar, att vid den gilna tiden verkligen ett gevärsskott ljöd; men trupperna förhöllo sig lugna. Flera sergeanter och en löjtnant äro satta i arrest. Skålet, hvarföre jag anser dessa upprorsprojekter icke vara vidare farliga, är, att provinserna förhålla sig lugna oaktadt den herrskande missbelåtenheten. Staden Madrid har som bekant aldrig varit den första att resa sig; 1854 t. ex. väntade hufvudstaden till andra städer uttalat sig. I Paris har i dessa dagar en process afslutats, hvars beskaffenhet vi anse så märklig, att vi vilja här närmare redogöra derför, isynnerhet som den lemnar ett egendomligt bidrag till bedömande af händelsernas ställning och situationen i allmänhet uti våra dagar. I juni månad 1863 lyckades det, som bekant, polska nationalregeringen, att ur statskassan i Warschau taga 3 millioner silfverrubler. I det hon derigenom försäkrade sig om hjelpkällor för krigets fortsättande, betraktade hon äfven dessa 3 millioner som en återeröfring af en del af Polens nationala förmögenhet, hvilken Ryssland enligt hennes åsigt konfiskerat. Men efter den ryska statsskattens plundring bestod svårigheten uti att sälja dessa värdepapper, polska hypoteksobligationer. Ryska regeringen hade nemligen genast tillgripit nödiga åtgärder, för att omöjliggöra deras försäljning. Polacken Frankowski, krediterad i Paris af polska regeringen och ombetrodd med vigtiga uppdrag till London och Paris, skall nu, för att dock sätta dessa papper i omlopp, hafva förfalskat numren å desamma, och då han försålt en del utaf dem i Frankrike, drogs han inför assissrätten under anklagelse för att ha förfalskat numren å polska pantbref. Undersökningen visade, att han hade tvenne medbrottslingar, af hvilka den ene flytt. Frankowski sjelf påstår sig ha erhållit pantbrefven förfalskade. Han medger likväl, att han vetat derom, men likväl sålt, emedan han velat efterkomma polska regeringens befallning, af hvilken han erhållit sitt mandat. De trenne anklagades namn äro: 1. Stanislaus Josef Frankowski, 29 år gammal, som ger sig ut för att vara en polska nationalregeringens embetsman och är född i Liwki är 1834; 2. Anton Barban, kallad Bourband, äfven Richer och Antonin, 38 år gammal, född i Saintes; 3. Ferdinand Faucheux, född i Verviers, köpman. Denne är rymd. Af undersökningen framgå följande fakta: Under loppet af mars månad d. å. erhöll huset Rothschild 4 pantbref, hvartdera i värde af 3,000 silfverrubel och numren lydande å 15.810, 15,852, 14,154 och 15,982. Alldenstund dessa numror icke funnos på den af ryska regeringen offentliggjorda listan, mottog nämnda bankirhus papperen och sände dem till en af sina affärsvänner i Tyskland. Men de blefvo återskickade med anmärkningen, att de äro samma pantbref, som buro numren 5,810, 5,852, 4,154 och 5,982 och funnos å listan öfver de tagna värdepapperen; numren ha ändrats derigenom att man satt en Etta framför. Tvenne af dessa pantbref (numren 14,154, 15,982) inlöstes på fordran af huset Rothschild med 19,000 francs, hvilka detsamma betalt till en af de anklagade Faucheuxs agenter. Den reklamation, som huset Rothschild väckte mot bankir Huguet, af hvilken det fått de båda andra pantbretven, föranledde klagan af denne senare, och rättvisans uppmärksamhet blef såmedelst fästad på det system, som man uppfunnit, för att bedraga kapitalisterna och handeln.. De försäljningar, som man gjort till Rothschild, stodo i sjelfva verket ej enstaka. Sedan man förgäfves försökt att till en hr Berl försälja ett pantbref, hvilket enl. all sannolikhet var förfalskadt, lyckades det d. 13 april anklagade Barban, att hos vexlören Allard få såldt ett pantbref å 3,000 rubler med numret 15,822 för en summa af 9,400 fres, och hos hr Bonheur ett andra till samma värde, med numret 15,897 för 9,416 fres. D. 15 april sålde han till vexlören Allard för 9,416 fres numret 15,817 och till hr Bonheur för 18,480 fres numren 15,948 och 15,952. Samma dag deponerade han i Gaisse mobiliere ett annat pantbref (n:o 15,808), då hr Berle, till hvilken det lemnades från denna bank, fann 11 o-A .