Danmark. För att döma af vårt gårdagstelegram, kulle Hannover ej ha någon del deri, att annoveranska exekutionstrupper besatt Lauenurg. Preussen har nemligen pa en i Ilanover gjord förfrågan rörande denna angeläet erhållit det svar, att sachsiske befälhafaren öfver exekutionstrupperna i Holstein, -eneral v. Hake, på eget bevåg kommenderat rupper till Lauenburg, utan att Hannover lertill lemnat sitt bifall. Det förljudes dock cke, om Hannover derhän ogillar åtgärden, tt det kontramanderar Hakes ordres och draer trupperna tillbaka. I så fall måste fråsan hänskjutas till förbundsdagen, ty det är inder denna Hake för en sådan handling som len ifrågavarande egentligen sorterar och det ir möjligt att afsigten just varit den, att inum Förbundsdagen få trågan om Lauenburg å tapeten, för att känna huru elandet skulle vara beläget, och om möjligt få reda i en intrighärfva, som Preussen säges ha krånglat hop och hvilken skulle gå derpå ut, att denna stormakt skulle med sig utan vidare annexera Lauenburg säsom ersättning för vissa eftergifter. Härmed må nu vara huru som helst, säkert är emellertid, att förhållandet mellan Preussen och Sachsen hädanefter måste bli innu mera spändt än hittills, ehuru det stundom redan förut urartat till öppen sientlighet. Sachsen styres af en man med högt flygande politiska planer, hr v. Beust, som dessutom eger en herre, den der gerna hängifver sig åt stormaktsdrömmar. Konungen af Sachsen var förr äfven konung i Polen, och dubbelkronans glans föregycklar bländande konung Ernst. Men samtidigt är Sachsen i det läge, att nödgas vara för sin egen skull mycket uppmärksamt och vaket. Inklämdt mellan de trenne östra stormakterna, är det genom sin tradition fientligt emot dessa och således genom återverkan mycket utsatt för deras påtryckning. Preussen vill förstora sig, absolutistiskt styrdt och med reaktionära tendenser i sin politik, måste det vidga sig ut på våldets väg, tör att nedtysta orosandarne iuom sig. Österrike är af gammalt fientligt mot Sachsen, liksom Preussen, och nu mera an någonsin genom det hemliga understöd det lemnar åt polska revolutionen, af hvilken anledning det äfven är Ryssland fientligt. Sachsens sträfvan har derföre i åratal gätt ut på att bilda ett förbund af mellanoch småstaterna i Tyskland, för att derigenom motvägas Preussen och Österrike. Så länge Preussen ännu skenbart stod i spetsen för de tyska enhetssträfvandena, lutade sig Sachsen åt Osterrike, för att motverka Preussens hegemoni inom Förbundet. Då Österrike sökte att skapa i Frankfurt ett slags gemensamhetsråd ar de tyska furstarne, med ett ord ville genomdrifva en förbundsresorm, spelade Sachsen ett dubbelt spel, fruktande såväl för den österrikiska som den preussiska hegemonien. Nu, då de båda stormakterna förbundit sig, för att realisera tyska folkets eröfringsfördomar, nu tager Sachsen om hand mellanoch småstaterna, mer än någonsin ängsligt för sin egen säkerhet, ty det ser sig kunna i hvad ögonblick som helst vänta demonstrerande preussiska trupper utanför Dresdens portar. Det är naturligt, att Sachsens hållning måst ådraga detsamma de båda stormakternas ovilja och misshag, och lika säkert är äfven, att Sachsen vågat sig mycket långt fram samt intager s. n. en ställning, som låter det sväsva i ej ringa fara. Ofverlemnadt åt sig sjelft, skulle Sachsen svårligen vågat idka den politik det nu följt, och det är derföre en allmän tro, att det har i reserv något mäktigt stöd. De täta öfverläggningar, som egt rum mellan den sachsiske premierministern och Napoleon, Sachsens vänlighet mot polackarne och dess program, att Tyskland i danska frågau endast bör hålla sig till nationalitetsprincipen, allt detta år tillräckligt för att bekräfta, det ej ovigtiga öfverensstämmelsepunkter finnas mellan Sachsen och Frankrike. Frågan blir nu emellertid den, om detta senare skall, i den händelse att verkliga fientligheter möjligen kunde komma att utbryta, aktivt uppträda på Sachsens sida och icke, såsom det gjorde med oss sjelfva, med Sverige-Norge, lemna v. Beust med sin politik och sin äregirige konung i sticket med en axelryckning och ett kallt: que faire? Lyckas det Sachsen att på sin sida få åtminstone flertalet af mellanoch småstaterna eller i annat fall den allmänna meningen inom Tyskland, då kan det väl hända, att Frankrike skall handla med och begagna tillfället, för att tillfoga Preussen en minnesbeta. Men allmänna meningen i Tyskland är nu fången i blind segeryra och har låtit sig bindas vid Bismarck-Jaggernauts folkfriheten förkrossande vagn; och såväl Bayerns som Hannovers senast visade ödmjukhet för