För inhemtande af y:terligare upplysningar uppsköts målet på åtta dagar. — Kyparen Johan Lagergren i tjenst hos krögaren C. Pettersson i huset n:o 1 vid Kungsportsplats stod igår tilltalad för olofligt tillgrepp från sin busbonde. Pettersson hade haft förtroende till L. som i öfver 1!, år varit i hans tjenst; men då han en dag kom in på krogen och fann L. vara borta, svarade hans hustru på tillfrågan, att L. gått ut för att hemta en mös Detta föreföll P. underligt, då han visste att L. förut hade ett par bra mössor, och han föreställde sig derföre att L. som kostade så mycket på sig för onödiga saker, ej måtte förtjena penningar på ärligt sätt. Då L. hemkom företog P. derföre i närvaro af ett par poliskonstaplar visitation i ynglingens lådor, och nu befanns han inneha 26 rdr 48!; öre. Tillfrågad hvar han fått dessa penningar erkände han öppet, att han stulit dem, samt tillade att en annan yngling, Otto Larsson, som förut varit hos P. som kypare, uppmanat honom att begagna detta sätt att förskaffa sig penningar såsom både lönande och enkelt. Larsson hade dessutom flera gånger infunnit sig på krogen, åtföljd af andra personer samt då trugat Lagergren att lemna förtäring för intet. En dag hade äfven Larsson narrat sig till en butelj bränvin, en d:o punsch och en konjak, samt dessutom lånat 1: 50 af honom. Han medpaf för öfrigt att han nästan hvarje dag tagit än 50 öre än 1 rdr ur kassan. Denna bekännelse vidhöll han i polisen. — Äfven Larsson var inkallad till förhör. Han visade till en början ingen böjelse att bekänna, det äfven han huggit för sig ur Petterssons låda, och nekade totalt till att ha gifvit Lagergren det ofvan anförda snygga rådet. Emellertid slog honom samvetet och han yttrade, att han ej nekade till det han en och annan gång om söndagarne tagit en tolfskilling. — Det bryr jag mig ej om, svarade P., blott du ej tagit riksdalrar. — Nej men äfven tjugofyraskillingar har jag tait. 5 Hur det prutades med honom erkände han till slut, att beloppet af hvad han sålunda olofligen tillegnat sig väl gick upp till 10 rdr, och nu var hans öde besegladt. Såväl han som Lagergren införpassades till cellfängelset och målet remitterades till rådhusrätten. — Förre artilleristen Petter Bengtsson Fröjd stod i går tilltalad för att i ett brygghus å Jakobsdal ha lagt sig till en kopparkittel, tillhörig trädgårdsmästaren Gusstasson, afvensom af ett stryklod och en säck innehållande bröd. Efter hvad han uppgaf, hade han haft en kamrat som hette Tjäder med sig vid stölden, hvilken föröfvades natten till i Söndags. Tjäder hade dervid flugit upp i ett högt beläget öppet fönster till brygghuset och sedermera öppnat dörren åt Fröjd, hvilken helt gladelig lade sig till icke blott brödsäcken utan äfven de öfriga omnämnde persedlarne, hvilket alltsammans gömdes i en hveteäker vid Jakobsdal. I måndags afton skulle den stackars Fröjd, som var mycket hungrig, bege sig af för att njuta af sin i hvetåkern fördolda brödsäck; men alla menskliga förhoppningar äro fåfängliga, och ett olycksöde hotade den stackars karlen i en för laxörefiske passionerad skomakaregesälls skepnad. Saken var nemligen den, att skomakaregesällen P. G. Larsson (hvilken i poliskammaren berättade sitt äfventyr med all den utförlighet som sakens vigt fordrade och med djup känsla af den lysande roll ban spelat) sent i måndags afton begaf sig åt Örgryte, beväpnad