millioner pund sterl., hvars förnämsta ändamål skall vara, att öppna banktransaktioner med Sydstaterna, via Vestindiska öarne. Det har flera gånger omnämnts att tilll. hrankrike väntas titulärkonungen af Spanien. En af orsakerna till hans resa säges nu varat den, att konungens broder, don Enrique Maria Ferdinand, hertig af Sevilla, önskar förmäla sig med prinsessan Anna Murat, och att brodren nu skall vara hans böneman. Hertigen såg prinsessan, då hon var med kejsarinnan på besök i Spanien i fjol. Den senare gillar partiet, men man tror likväl att det skall stanna i stöpet, emedan Muratska namnet är alltsedan Napoleon I:stes tid djupt hatadt i Spanien. I Frankrike har en vetenskaplig kongress öppnats i Troyes. I ceremonien ingick äfven en exposition af — relikskrin. Hvad de vetenskapliga kongressmedlemmarne måtte funnit sig uppbyggda af denna kurs i helgonosteologien! Från Egypten skrifves, att Nilen börjat stiga så hastigt, att befolkningen gripits af oro deröfver. Under de båda nästföregående åren voro visserligen öfversvämningar, men stigningen nu har varit hastigare än vid motsvarande tid de föregående åren. Det har händt att svenska prester sagt Danmark vara ett af de mest irreligiösa länder i verlden och att derföre Herren hemsökt landet med sitt straffgissel. Samma visa har äfven upprepats af engelska prester, hvilka senare, liksom de förra, med oblida ögon se den frihet i religiöst hänseende, hvaraf Danmark är i åtnjutande. Emot detta påstående tar en korresp. i Timesfrån Helsingör danska solket i försvar och säger bland annat: Hvad orsaken dertill än må vara, kan det dock icke förnekas, att af den blott yttre religionen föga finnes i Danmark. Nu är den endast en söndagsangelägenhet. Under de öfriga dagarne i veckan äro kyrkorna omsorgsfullt stängda. Der finnes äfven, egentligen taladt, knappast någon liturgi; gudstjensten är mycket kort och den åt församlingen deri tillmåtta delen ännu kortare. Öfverhufvud, om ni jemför en af dessa danska menigheter — såsom t. ex. Helsingör — med ett distrikt at samma storlek och vigtisödra och romerskkatolska länderna med deras biskop, domkapitel, konsistorium och åtminstone 300 prester, med en kyrka, ett kapell eller oratorium i hvart tredje hus, ett dussin munkoch nunnekloster, lika många lekmannaoch brödraskaper och en alabaster-madonna med dess alltid brinnande oljelampor i hvarje gathörn, då kan Danmark genom kontrasten obestridligen betraktas som ett kallsinnigt, gudsförgätande land. Man kan likväl ej förneka den omständigheten, att danska folket är den mest uppriktiga, hederliga, allvarliga, nyktra och strängt moraliska nation i verlden. Trenne dagars vistande i landot skall snart öfvertyga hvarje fördomsfri främling om sanningen i detta påstående. Jag kan ej säga, huru man kan vara Guds lag så trogen med så litet hjelp af predikanten. Retormationen har säkerligen här, likasom i alla andra protestantiska länder, borttagit denna allestädes närvaro af de blotta religionsformerna, som hemsöker en under alla förhållanden i litvet inom hela den katolska verlden, och tvinga honom att stödja sig mot presten från döpelsen intill sista smörjelsen. Protestanterna lära sig gå på sina egna ben och meddela sig med sin gud ansigte mot ansigte utan behof af någon jordisk medlare. Hans religion har blifvit en hjertats och själens sak, och är ej längre en angelägenhet för endast sinnena, en knäböjningsrutin, upprepande a böner eller dyrkan af synliga symboler. A alla protestantiska länder är Danmark säkerligen det minst ceremoniela eller demonstra tiva i trossaker och gudstjenst. Danskarne tyckas verkligen hafva föga behot af både kyrka och prest; men är det ej fallet, at menniskan, med framåtskridande i civilisation uppfostran och alla slags förfiningar, känne sig vara i mindre behof af yttre band oc stödjer sig mera på denna inre känsla, denn; djupt rotade gudsdyrkan, som leder menni skans handlingar liksom instinktmessigt rät och gör henne oberoende af sina medmenni skors kyrkoförvaltning? Kan det ej vara möj ligt, att i Danmark hvarje menniska är si egen prest och att man der nalkas det tusen åra rike, i hvilket prestadömet skall anses öt verflödigt som domare, polis och alla dess verktyg, genom hvilka himmelska och jordisk lagar ha sträfvat att humanisera menniskar att genom mildhet eller förtäran förmå her ne att öfverensstämma med hennes skapare vilja ?