rådets tvenne afdelningar söka att så snart som möjligt komma ur. Dithäån syftar det förslag till ett beslut, som står på Folkethingets dagordning tör i dag (onsdag). Thingen besluta en bestämd reservation, hvilken skall konstatera, att regeringen handlat på sitt eget ansvar, och att ingen del af detta kan vältras ötver på riksrådet genom det i måndags lemnade enskilda, förtroliga och otillräckliga meddelandet. En sådan reservation må vara det första steget; sedan skall det bli fråga om det handlingssätt, rådet har att iakttaga i hänsyn till de af regeringen fattade beslut. Angående fredsvilkoren säger den ofsiciela Berl. Tid. : Endast öfvertygelsen om den oundvikliga nödvändigheten af att antaga sådana vilkor kan gifva danska folket nödig resignation att bära de stora förluster, som här ställas för ögonen. Men att en sådan nöd vändighet måste ha förelegat och att den danska regeringen beslutat foga sig etter det oundvikliga, först sedan hvarje utsigt till erhållandet at bättre vilkor eller till krigets fortsättande under gynnsammare förhållanden blifvit stängd, derom kan ej mera uppstå något tvifvel bland kloka och tosterlandsälskande män. Sedan Danmark i londonerkonserensen tillbakavisade det engelska skiljedomsförslaget och utan garanti om främmande hjelp på egen hand åter öppnade kriget d. 25 juni, har både våra vapens stora olyckor, fiendens öfverlägsenhet och alla neutrala makters fullkomliga likgiltighet mot vårt öde i konseqvent följd framkallat den närvarande situationen, i hvilken Danmark är på nåd och onåd prisgifvet åt en orättvis och hänsynslös fiende. Att danska regeringen under de sista dagarnes förhandlingar varit ställd mellan de mest smärtsamma och förtviflade alternativer, och att endast omsorgen för fäderneslandets strängt hotade framtid ledt dess definitiva beslut, skall hvarje tänkande iakttagare af förhållandena kunna säga sig sjelf. .Fedrelandet uppträder med mycken skärpa mot regeringen, derföre att hon antagit sådana frodsvilkor, som de förut angifna, och ej innan antagandet rådgjort med riksrådet, i enlighet med grundlagen af d. 18 november 1863, som säger i 15 S, att ingen landafträdelse kan ske, utan riksrådets samtycke, och det är en naturlig sak, att med detta Åsamtycke ej kan menas en betydelselös ratificering af ett redan afslutadt fördrag, utan bör lemnas, innan något asträdande af regeringen medgifves. — Om vi numera kunde ega något slags rätt att inblanda oss i de inre danska förhållandena, vare sig gillande eller ogillande, skulle vi ej kunna annat än uttala oss fördömande af Fedrelandets yttrande, att det i den nya fredens antagande ser — förräderi. Man må tänka hvad man vill, och man må tillochmed framhålla hvart man anser planer syfta, såsom här till en personalunion, men ordet förräderi är dock ett farligt ord i kritiska ögonblick, och vi befara att det kommer att strängt återsalla på Fa.drelandet sjelft, bland hvars publicistiska vänvi dock anse det för en ära att räkna oss; ty danska nationaliteten har ej haft någon varmare och trognare förkämpe än just Feadrelandet?, hvars smärta öfver den betungade freden är lika naturlig, som det är säkert, att hon framkallat det oförsigtiga utropet af — förräderi! Det förut omnämnda förslaget till en resolution inom folkethinget ang. regeringens fredspolitik lyder sålunda: Eftersom regeringen uti ett enskildt sammanträde d. 1 d:s, utan att riksrådet blifvit konstitueradt och utan att förhandling kunde ega rum, gjort riksrådets medlemmar ett meddelande om den närvarande politiska ställningen och isynnerhet om de inledda fredsunderhandlingarne, anser Folkethinget, som på grund af de vilkor, hvarunder meddelandet afgifvits, tillsvidare afstängts från att förhandla om saken, för sin pligt nödigt att förklara, att man af dess tystnad ej bör sluta till ett godkännande af regeringens beteende. Landsthinget har uppskjutit 2:dra behandlingen af adressförslaget, och tros komma att ansluta sig till detta senare protest-förslag. Från trakten vid Lilla Bält skrifves, under d. 24 juli, att fienden då ifrigt arbetade på timmerflottar, med hvilka han tänkte försöka öfvergången till Fyen. Flottarne bygg des på lufttäta tunnor och hvardera utaf dem kunde bära ett halft batteri med förspann och manskap, Fyra utaf dem voro färdiga och flera under arbete. I södra Slesvig råder osämja mellan husbönder och tjenare, emedan de förra vilja nedsätta de senares löner. De preussiska tidningarne tillskrifva detta danska agenter, hvilka söka upphetsa den lägre befolkningen mot de förmögnare klasserna. De tyska tidningarne säga nu, att den nya på Jutland lagda kontributionen ej skall Akröäfvag ate Mad art and att nSOOrlunda