Lordens döttrar.) Af sörs. till Slottet East Lynne. — Du kommer ifrån ämnet, svarade Laura. Hvilket annat ungt fruntimmer — då jag säger ungt fruntimmer, menar jag naturligtvis den, som lefver ogift i sin fars hem — har att kämna mot så mänga bekymmer och obehag som du? — Jag tror ganska många, sade Jane. Hvad mig angår, så anser jag mig fullkomligt vedergälld, om jag blott kan bespara min käre far besvär och obehag. Hvad hon sade var endast alltför sannt. Jane hade blott en tanka — en omsorg, neml. den att bespara sin far ledsamheter. Under de långa timmar hon låg vaken om nätterna, när hon grops af fruktan för de söijder, som dessa skulder en dag kunde få för kapten Chesney, lade hon sin hand på sin brännheta panna och önskade att Englands lag vore ändrad, så att dottern fick arresteras i stället för sin far. Laura återtog: — Och hvem lefver väl så som vi lefva? spärrade in — kan man gerna säga — i ett hus som eremiter, utan att våga besöka någon eller möta besök af fruktan, Forts. fr. N:o 178.