ALAA e — vensk man eller qvinna ersordras numera, för itöfningen af hvilket annat yrke som helst, vare sig handel, tabrik eller handtverk, och vare sig i stad eller på landet, ingen annan formalitet än en enkel anmälan hos vederbörande myndighet, med bifogande af betyg att man eger god frejd samt råder ötver sig sjelf och sin egendom. Det lärer icke undfalla våra läsare, att regeringen i afseende å upphäfvandet af skilnaden mellan stad och land tagit steget fullt ut, så att det hädanefter icke finnes något hinder för näringsidkaren att välja platsen för utöfningen at sitt näringsfång hvarhelst han finner för sig förmånligast, utan afseende på ett större eller mindre afstånd från stad. Bestämmelserna om förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare äro väsentligen förenklade. Den förut befintliga bestämmelsen om kontrakts upprättande har blifvit utbytt mot en bestämmelse om i två vittnens närvaro träffad öfverenskommelse. De för arbetarne nedsättande föreskrifterna om ett slags kontroll genom anmälningar hos handtverksföreningar samt om anmälan hos polismyndigheten af dem, som sakna arbete, hatva helt och hållet bortsallit. Likasom i den nya lagen fråga icke längre är om förvärfvandet af mästerskap, finnes der, såsom en naturlig konseqvens, icke vidare några föreskrifter rörande gesäller. Sjelfva namnet förekommer icke ens i författningen. Såväl mästaresom gesällinstitutionerna hafva alltså upphört att vara här i landet lagstadgade inrättningar. Den nya lagen vet icke af något annat än yrkesidkare och arbetare. Lagen gör icke heller vidare någon skilnad mellan den som vill utöfva sitt yrke med andras biträde eller den som vill arbeta ensam, med biträde af hustru och barn. Båda hafva samma enkla formalitet att uppfylla då de vilja börja utöfningen af sitt yrke, och sedermera kan den, som är i dag hvad man hittills kallat sjelfförsörjare, i morgon sätta upp huru stor verkstad han behagar, utan att derför någon laglig formalitet är att iakttaga. Föreningar mellan näringsidkare äro medgifna, och kunna få offentlig myndighets sanktion å sina stadgar, men de äro ej, såsom hittills, af lagen föreskrifna, och den nya lagen ger dem heller icke någon officiel funktion. Ett stort framsteg och en länge efterlängtad reform ligger äfven uti bortfallandet af alla bestämmelser om de förhatliga beslagen för oloflig handel eller yrkesutöfning. Den nya lagen stadgar inga andra ansvarsbestämmelser än böter. Sjelfva förordningen, kontrasignerad af statsrådet Lagerstråle, lyder i sin helhet sålunda: Allmänna stadganden angående ruttighet att idka handel eller annat näringsyrke. 1. Svensk man eller qvinna är, med de undantag och inskränkningar samt under de vilkor i öfrigt, som här nedan upptagas, berättigad att i stad eller å landet idka handelseller fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering; att till utrikes ort utföra eller derifrån införa samt inrikes orter emellan fortskaffa varor, äfvensom att reda i skepp för så väl inrikes som utrikes fart. 8 2. För rättigheten att idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe, eller att, med biträde af annan än hustru och hemmavarande barn, till afsalu tillverka fabriksoch handtverksarbeten, eller såsom yrke utöfva annan handtering, fordras såom vilkor att hafva god frejd samt råda öfver sig sjelf och sin egendom. Enahanda vilkor gäller för den, som utom den ort, der han är bosatt, vill sjelf eller genom annan kringföra och annorlunda än å marknad till salu utbjuda varor. Sådan handlande skall medföra intyg om behörigen verkställd anmälan enligt 9 eller ock vederbörande embetsmyndighets för ändamålet utfärdade pass. 8 3. Den, som har kronouppbörd om händer, eller är allmän åklagare, eller såsom tjensteman eller betjent vid tullverket anställd, eger icke idka handelsrörelse, så länge han i tjenst är. N——--——— ———L—