och missionären, an ände d. 14 juni till Bombay. Han väntas tillbaka till England, der han tänker uppehålla sig en kort tid, för att sedan åter begifva sig till Afrika och arbeta på slafhandelns upphäfvande. Från Amerika äro underrättelserna något förvirrade. Vi måste derföre inskränka oss till återgifvandet af följande telegrafiska uppgifter: New Vork d. 12 juli. Man tror att. törutom sydgeneralen Evells kår, äfven en annan sydkår, under befäl af Hill eller Longstreet, framrycker mot norr. Sydtrupperna ha förstört nästan alla broarne å Northern Central-jernvägen. De ha bemäktigat sig tvenne till Baltimore bestämda trainer. D. II:te juli afskuro de telegrafoch jernvägslinierna i Bladensburg och Baltsville, mellan Washington och Baltimore. — Guvernören i Pennsylvanien har utfärdat ett upprop till folket för landets försvar. Folket har svarat med mera ifver än vanligt. — Regeringen i Washington har reqvirerat trupper från New-York, men borgmästaren i denna stad har protesterat, emedan han befarade vw upplopp. Guvernören Seymour har befallt hela milisen, att hålla sig i beredskap för tjenstgöring. — Den nye. finansministern PFessenden, har af bankerna i New-York begärt ett lån å 40 mill. dollars. New-York d. 16 juli. I torsdags (d. 14 juli) öfvergåfvo sydtrupperna de ställningar de innehade utanför Washington, etter att ha gjort en demonstration mot Fort Stephens. De gå i detta ögonblick tillbaka öfver Potomacsloden, medförande ett ofantligt byte. — Telegrafförbindelserna med Washington äro återställda. — Invasionen är slutad. — Man tror, att den sydkår, som inträngt i Maryland, endast utgjorde 20,000 man. — I Virginien ha sydtrupperna företagit några rörelser mot Grants venstra flygel utanför Petersburg, för att komma Grant i ryggen. — Från Georgien berättas, att sydgeneralen Johnstons hela arme dragit sig tillbaka och passerat Chattahoochie, följd af nordgeneralen Sherman, som anländt utanför Atlantas befästningar. Enl. en annan version skulle sydgeneralen Ewell gått med sin kår tillbaka från Maryland, för att i tid möta den söder ifrån anryckande nordgeneralen Hunter och upprifva hans kår, för att icke bli sjelf tagen mellan tvenne eldar. Då Ewell nemligen förjagade Hunter från södra Virginien, sökte denne komma upp mot norr, åt Washington till, genom Shenandoahdalen, som var den kortaste vägen. Men då sydgeneralen förföljde honom på alltför nära håll, kastade Hunter sig åt venster, mot öster till, i Alleghany-bergspassen, och marscherade längs Kanawhafloden ända till Ohio och Parkersburg. Härunder ryckte sydgeneralen snabbt framåt mot norr i en rak linie åt Potomac till.