der tolker Ssjell tunnit det riktigt att imlora den. Han kunde ej tro, att det i våra dagar kunde vara tal om en hel. allians, och det måste vara tydligt för en ooh hvar, att det ej finnes den ringaste utsigt till, att den skulle kunna genomföra sina principer i Italien eller Spanien. Hvad angår dessa principers tilllämpning på den danska frägan, anmärkte lord Russell till slut, har England tillkännagifvit sma åsigter, hvilka öfvensstämma med Frankrikes, under det de stå i strid med de trenne nordliga makternas. Följden af denna icke-öfverensstämmelse är, att vi måste närma oss till Frankrike och mindre ansluta oss till de makter, som ej dela våra åsigter. Det har helt nyligen varit fråga om Donaufurstendömena. Fullkomlig enighet har rådt mellan H. Mt:s gesandt och franske kejsarens gesandt i Konstantinopel med hänsyn till denna srå-J. gas ordnande, hvilken löstes med klokhet och försigtighet, fastän den genom sin natur ögonblickligen kunde ha stört freden i Turkiet, om icke i Europa. En depesch från franske utrikesministern Drouyn de Lhuys, hvilken i dag upplästs för mig, uttalar den förhoppning, att det goda förståndet mellan Frankrike och Storbritannien i denna fråga skall vara en underpant på deras goda förstånd i alla de sandra stora frågor, som kunna uppstå. H. Mt:s regering hoppas, att det skall bli fallet. Det är säkert, att man ej kan tänka sig någon större lycka för Europa, än ett godt förstånd mellan Frankrike och England, och så länge det finnes, skall återupprättandet af den hel. alliansen icke hos mig väcka den ringaste fruktan, om man annars kan förutsätta, att del. suveräner, mellan hvilka den förr kom till, skulle vara nog obetänksamma, att alldeles förbise den allmänna meningen i Europa och inlåta sig på ett så illa bådande förbund. Morning Post besvarar lord Russells kritik af de depescher, bladet offentliggjort, med en ny förklaring om, att de äro fullkomligt autentiska. Bladet tillägger, att England och Frankrike, om den hel. alliansen kommit till stånd, å sin sida skola afsluta en offoch defensiv allians. Daily News säger, att alla partier i England önska en nära allians med Frankrike, emedan de häri se den bästa garantien för Europas frihet och fred. Om den tillämnade, men inhiberade garibaldiska rörelsen i Italien förljudes nu någonting närmare, ehuru uppgifterna kanske icke äro så alldeles pålitliga och dessutom den frejdade italienske frihetshjelten här tyckes ha varit utsatt för ett mindre aktningsvärdt gyckel å de engelska statsmyndigheternas sida, för att få den besvärlige gästen bort från den brittiska ön. Det säges åtminstone, att expeditionen förnämligast framkallats från engelsk. sida, då man ännu trodde, att England skulle draga svärdet för Danmark. Man trodde då, att en landstigning af Garibaldi i Dalmatien skulle bringa Österrike mellan tveune eldar, och man hoppades, att ett sådant företag skulle öfverses af turinerkabinettet, alldenstund det ej skulle utveckla sig på den italienska halfön. Men från det ögonblick, då man i Turin insåg, att ett sådant vågstycke kunde vara onyttigt, blef man der mera vaksam. Ett slags engelsk komitt tyckes ha bestått på ön Malta, på hvars bekostnad de hemliga värfningarne företogos. En högre garibaldistisk officer, engelsmannen Dunn, hade redan begitvit sig till Malta, då ett i chiffer aflattadt telegram från generalen underrättade honom om företagets uppgitvande och Garibaldis återvändande till Caprera. Victor Emanuels inflytande säges ej ha varit främmande för detta beslut. I en Triestertidning berättas, att italienska regeringen upphäft i Milano en värfningsbyrå i Contrada Santa Margherita samt tvenne vapenoch ammunitionsdepoter, den ena i Contrada del Duomo, den andra vid Porto Ticimese. I Brescia upphäfdes tvenne vapendepoter och i Bergamo en vapenoch en ammunitionsdepot. Listorna å byråerna innehöllo namn på en massa unga män, hvilka förbundit sig att vid första appell inställa sig. Talrika vapenoch ammunitionsförråder ha äfven fallit i regeringens händer. Revolutionärer från alla länder, venetianare, romare, ungrare, rumenier, polackar och äfven fransmän hade infunnit sig, för att bilda legioner. I Englands hufvudstad har i dessa dagar grundstenen lagts till den kaj, som skall innesluta Themsen inom London och lofvar att bli ett af Englands mest storartade byggnadstöretag. Till en början har den nordliga stranden från parlamentsbyggnaden ända till Blackfriarsbryggan tagits i anspråk, senare skall kajen förlängas ända till Londonbridge. Härigenom skall man erhålla längs Themsen en verkligen praktfull gata, från hvilken man skall kunna öfverblicka den storartade floden, dess bryggor, parlamentsbyggnaden, Somersethouse, S:t Pauls katedral och andra historiskt intressanta punkter. Arbetet är ett jätteverk, men man hoppas likväl att inom trenne år få det färdigt. 1:sta bandet af en ny engelsk upplaga af Joseph Mazzinis lit och skrifter har ut