hon beslutsamt, som fruktade hon att ånyo bli qvarhållen. — Ja, nu kan du gå, svarade Margaret. Jag ville bara, att du skulle veta det först. Mrs Gould och mrs Pepperfly sutto framför kökselden och pratade, så att de blefvo röda i ansigtet, och sökte genom den lilla yttre trefnaden bota den nervskakning, hvari de kommit. Judith såg dem när hon gick öfver gården. Hon gick genom korridoren och öppnade köksdörren. Begge skreko till. Upptagna af samtalet och sittande med ryggarne mot fönstret hade de hvarken hört eller sett henne komma, och hennes inträde förskräckte dem. Sedan de hemtat sig från bestörtningen, talade de vidlyftigt om den föregående aftonens tilldragelser, och Judith lyssnade, stödd mot strykbordet under fönstret, uppmärksamt och tyst till de biomständigheter, som de meddelade. — Det är nästan omöjligt, att mr Stephen blandat giftet i drycken, var hennes första anmärkning. Jag åtminstone skall aldrig tro det. Polisen hade tagit sängkammaren i besittning, men Judith fick tillåtelse att gå der in. Den aflidnas unga ansigte låg hvitt och orörligt, och Judith brast ut i tårar, när hon såg det. Då hon gick ned, höll hon på att möta mr Carlton. Han hade kommit dit och talade med polistjenstemannen, Mr Carlton hade åtagit sig att efter förmåga bistå polisen vid efterforskningen rörande den unga fruns personliga förnållanden, och han hade redan skritvit till åtskilliga vän