ej må ha några näringsomsorger, utan i behaglig ro egna sig åt vetenskaperna, var just deras ursprungliga afsigt, hvilka stiftade dessa fellowships. Men han skall vara liturgisk alltigenom — detta är ett af de vilkor, som hittills varit oeftergifliga inom de båda högkyrkliga landsuniversiteten. Man kan visserligen icke skåda in i kandidatens hjerta, men derför måste han skrifva och underteckna. Ilögskolan i London, som är ung och kosmopolitiskt anlagd. frågar icke ester någon trosbekännelse, graduerar protestanter, katoliker, unitarier, judar, hinduer och muhamedaner utan åtskiljnad, men har tyvärr ringa fonder och kan ej lemna några lifstidsstipendier med mat och rum. Och det är derföre naturligt, att dissenters (d. ä. de icke högkyrkliga) gerna vilja göra bresch i oxforderoch cambridgerhögskolornas satser. Den stigande toleransen i våra dagar tränger på koncessioner i denna riktning, och vare det sagdt till högkyrkans ära, att många af dess annars mycket ifriga anhängare sedan flera år tillbaka agitera för, att äfven dissenters må tillåtas ha del i de båda rikt doterade provinsuniversitetens värdigheter, ära) och köttgrytor. Men de många äro icke alla och bilda ej ens majoriteten. Den senare, representerad af biskopsbänken i öfverhuset och de konservativa i underhuset, rycka med alla upptänkliga skäl emot dissenters insläppande och tillstå öppet (detta är ett af deras ärligaste argumenter), att statskyrkans existens hotas genom dylikt nyhetsmakeri. De ha mycket rätt. Redan nu sprida sig schismatiska slingerväxter in bland de mossbelupna trädstammarne och beröfva dessa sin beqväma trosanda. Många gamla ärevördiga professorer och fellows äro för längesedan misstänkta för att hafva med hull och hår förskrifvit sig åt skepticismen eller nihilismen. IIvad skall töljden häraf bli? IIotas ej den högkyrkliga skogen af en grundlig fällning, om de rika stipendierna äfven bli tillgängliga för dissenters? Hvem skall hädanefter underskrifva de 39 artiklarne, om man äfven denna ansträngning förutan (hvilken hos många är en tyst mened) kan få skörda inkomster och ära? Det är för den skull en at Bouverie väckt liberal bill blifvit förkastad, emedan de konservativa i stort antal strömmat till och dominerade rösterna. Regeringen har hela tiden hållit sig på afstånd från denna religiösa kontrovers. At den satiriska veckotidningen The Owl har sista numret för innevarande saison utkommit. Vid lämpligt tillfälle skall bladet nog åter visa sig. Great Eastern har lagt till vid Sheerness, för att der taga ombord den af Glass Elliot sabricerade atlantiska telegrafkabeln. Amiralitetet har lemnat tvenne fartyg, för att föra kabeln från East Greenwiah, der den förfärdigas, till Sheerness. Kabelns inskeppande skall ej vara utfördt förrän i juni 1865, och då först tänker man nedlägga densamma. Engelsmännen ha lidit ett nytt nederlag på Nya Zeeland. Man ansåg det krig mot Maoristammen, som länge rasat derstädes, vara slut, eftersom de engelska truppernas senare expeditioner varit krönta med framgång; men lyckan har plötsligen vändt sig. Det 43:dje regementet lät locka sig in i ett af vildarne förskansadt läger, der det oförmodadt öfverfölls af en hord, som bland dem anställde ett förfärligt blodbad. 68:de regementet, som kriggick lägret, föll i bakhåll och blef äfvenledes illa medfaret. En panisk skräck hade bemäktigat sig soldaterna, hvilka voro lika talrika som fienden. Förlusten anges till 104 döda och sårade. Times korrespondent, som meddelar denna sorgliga underrättelse, anmärker, att ensamt 43:dje regementet har förlorat lika många otficerare, som något af de regementen, hvilka voro engagerade 1 slaget vid Alma. Vildarne förlorade endast 20 man. Nederlaget har väckt stort bekymmer i kolonierna och skall naturligtvis bidraga till krigets förlängande. Italiens varlament skulle upplösas som i måndags; lagförslaget om statsjernbanornas försäljning till huset Rothschild skall ej diskuteras under innevarande session.