underrättelse hans brorson gifvit honom jemte svaret på frågan. — Ja, det vet jag, ty jag var inne i apoteket, när det skedde. En kalmerande dryckss Hvarför frågar ni? Den blef sänd. — Den har tagit lifvet af henne, master Frederick, inföll mrs Gould. De säga, att det var blåsyra och ingen kalmerande dryck. — Hvad är det för galenskap! utropade gossen, som tycktes ha förstått endast de sista orden. — Är det galenskap, sir? snyftado enkan. Hon är död. Frederick Grey såg hastigt på sin onkel, för att få veta hur saken hängde ihop. — Jag går dit nu. Mrs Gould säger, att hon är död. Bed din far när han kommer hem, att också ga dit. Pojken stod och såg efter dem, när de gingo nedåt gatan, försänkt i djupa tankar. Plötsligt fick han se medhjelparen mr Whittaker, som kom från andra sidan af gatan. Frederick Grey tog sin mössa, som hängde i förstugun, och gick ut emot honom. — Mr Whittaker, det sägs, att den nya patienten, mr Crane, är död. Tror ni det? — Prat! genmälte mr Whittaker. Mr Step hen sade till mig i gär qväll, att hon var så godt som frisk. Hvem har sagt det? — Mrs Gould. Hon har varit här för att hemta onkel John, och han har helsat, att pappa skulle komma efter. Vill ni säga honom det.