let, kunna nu ej längre gå in på ett sädant örslag. Det gynsammaste, Danmark möjligen kunde ernå, skulle vara en liten del af det nordligaste Slesvig såsom utbyte mot LauenDurg. Men äfven detta har endast föga rimighet för sig. För öfrigt hör man, att prins Johan af Gliicksborg har i uppdrag, att erbjuda ett vapenstillestånd på flera månader inder vilkor af Jutlands utrymmande, hvaremot Danmark förkl rar sig villigt att erkänna arfprins Friedrich (af Augustenborg) som hertig af Holstein, så snart Förbundet attalat sig för honom. I en annan skrifvelse från Wien bekräftas, att Danmark begär Jutlands utrymmande, och att de egentliga förhandlingarne skola föras under franska kabinettets bemedling. Kabinettet i Paris har underrättat om, att konungen at Danmark vill erkänna hertig Fredrik som regent i Holstein, så snart Förbundet förklarat sin mening. Grefve Rechberg skall härat sedan tagit sig anledning förklara, att del af Slesvig, som möjligen skulle kunna afträdas till Danmark, bör till storlek och folkmängd motsvara hertigdömet Lauenburg. Förhandlingarne mellan de tyska stormakterna och Förbundet tyckas ha skridit framåt. I förbundesmötet af d. 14 juli ha Preussen och Österrike föreslagit, att förbundet skall uppmana storhertigen af Oldenburg och arfprinsen af Augustenborg, att bevisa sina resp. arfsanspråk. Omröstningen angående detta förslag uppsköts till i lördags den 16:de. Från Baden berättas, att derstädes den 7 dennes hållits en konferens i Baden-Baden mellan diplomater från tyska mellanoch småstaterna. Det säges, att Bayern, Sachsen, Wirtemberg, Baden och flera mindre stater deltogo häri. Enl. hvad som berättas, skall man ha ingått ett fördrag, hvarigenom den augustenborgska arfsfrågan inträder i ett nytt stadium. Meningen är troligtvis den, att nämnde stater blifvit ense om, att gifva augustenborgaren sina röster. I den ministeriela engelska tidningen s(tlobe, särskilt inspirerad af lord Russell, heter det i en uppsats: Danskarve söka fred, men af hvilken beskaffenhet skall denna fred bli? De rykten, som cirkulera härom, äro af det mest öfverdrifna slag. En af berättelserna säger, att de allierade fordrat ej allenast afträdandet af hela Holstein, Slesvig och Lauenburg, utan äfven betalning af krigsomkostnaderna med ett belopp af 11 milloner pund sterling samt afträdandet af danska flottan. Hr v. Bismarck är en man med djerf inbillningskraft, men ej ens han kan hafva föreslagit sådana vilkor. Ätven utan att det ringaste tro på hans moderation, hans känsla för det rätta eller hans högsinthet, vägra vi dock att tro, att den preussiske Shylock fordrat så mycket, innan vi erhållit handgripliga bevis derå. Det är icke troligt, att konungen och hans ministrar, hvilka kalla sig konservativa, skulle kunna, om också blott provisoriskt, samtycka till en så monströs begäran. Ett annat rykte berättar, alt Danmark erbjudit Preussen Holstein och det sydliga Slesvig. Men vi behöfva väl knappast säga, att Danmark ej kan afträda Holstein till Preussen, lika litet som Preussen skulle kunna emottaga denna gåfva, utan att vara redo att strida för dess besittning med det öfriga Tyskland. Om vi antoge, att Danmark tvingas lemna Slesvig till Tyskland, och att gränserna för denna geografiska bestämning utsträckas till Jutlands gränser, då skall det vara intressant att se, huru det eröfrade territoriet skall kunna bringas under förbundets värjo. Existerar någon paragraf ang. förbundets utvidgning? Kan det göra eröfringar eller emottaga stulet gods ens af sina tvenne största medlemmars händer? Huru det än förhåller sig härmed, äro dock allas önskningar riktade på fred. Att Danmark må kunna ernå en sådan och på de bästa vilkor, det kan aflocka sina öfvermodiga fiender, det önskas innerligt af alla dess vänner, och vi våga hoppas, att det snart skall erhålla en sådan fred. Det skulle vara dåraktigt att förneka, att de förändringar, Tyskland nu skapar i de europeiska gränsförhållandena, innebära farliga följder. Men dessa förändringar, nästan de värsta vi kunna tänka oss, beröra ej våra intressen, och om Danmark lider skada, skall det vara deras sak, hvilkas intressen deraf beröras och hvilkas politik förorsakade skadan, att sörja för läkemedlen. Ostdeutsche Post tillbakavisar direkte förslaget: om Danmarks inträde i tyska förbundet och säger ironiskt, att Förbundet icke är någon omnibus, i hvilken hela verlder kan etter behag taga plats. foFilo o — — 2 OLA — — 2 —— — — D DD— — — — — — — mm AA De slesvigholsteinska tidningarne rikta nu sina beskyllningar mot de danska klockarne och skollärarne i norra mellersta Slesvig. Til synnerlig uppmärksamhet förordas klockaren. Gråsten, derföre att han lär de oskyldiga bar nen, att det heter Åbenrå och icke Apenrade och att han djerfts i ett enskilt samtal kall: den herrliga hären för tyska rötvare likson Lan fran wilsaladt an nrancciek soldat ge