erg, hvilken vid Als ockupering tillsäångatoga f preussarne, har bref ingått till hans anhöiga, hvilket bref Wexjö-Bladet fått tillåtele offentliggöra och vi taga oss friheten reroducera: Flensborg den 4 Juli 1864. — — — Jag har förut nämnt att Kilman är fången; örutom honom och mig är äfven Wester i samma clägenhet. Vi äro således 3 svenska offlcerare tillammans. Från våra danska kamrater blefvo vi den s på e. m. skilda genom verkställighetsåtgård af adjutant, som förde oss till en vakt, der vi nu ta i ett rum med tjocka jerngaller för alla fönster nnanför vaktrummet utan annan utgång än genom letta. Vi äro således fullständigt arresterade; vi få cke gå ut utan bevakning; att vi under sådaha omständigheter icke gå utom dörren faller ju ad sig sjelst. De danska officerarne blefvo den 3 på morzonen förda till Berlin på jernväg. Hvarthän de derfrån skulle sorsandas visste de ej. Vi, komma att stanna här till dess prinsen af Preussen bestämmer om vårt försändande till annan ort. Hvad nu anledningen till vårt inspärrande beträffar, erkänner jag att jag icke kan intränga i dens tankegång, som anbefallt det; hvem denne är vet jag heller icke, ty kommendanten här sade oss för en stund sedan att han handlat på högre befallning, den han måste efterkomma. Vi ha emellertid på samma gång som de danske officerarne gifvit vårt hedersord att icke söka undkomma ur fångenskapen, och dock sätter man oss under sträng bevakning, liksom vore icke en svensk officers ord lika ärligt och fast som någons annans. Förmodligen har saken någon politisk sida, hvilken en subaltern icke är nog skarpsynt att kunna utransaka. Emellertid är detta behandlingssätt förolämpande, icke så mycket för oss som fastmer för den nation vi tillhöra och äfven för den danska. Vi blesvo ju danska officerare samma dag vi inträdde i Danmarks krigshär och iklädde oss dess uniform, och kriget är icke heller något revolutionskrig. Derföre borde vi efter mitt förmenande behandlas på samma sätt som de danska fångne officerarne. Man har dock visat oss såväl som alla fångne officerare mycken vänlighet här i staden; man serverar oss morgon, middag och afton med god mat och vi få ingenting betala; för öfrigt sändas oss alla de förnödenheter, som äro oumbärliga för toiletten m. m. För min enskilda del bar jag den 29 som vanligt min ränsel och hade deri förvarade sådana effekter och tillika en omgång linne och annat smått. Jag var jemförelsevis väl utrustad; de andre officerarne hade intet annat än kläderna på kroppen. Jag behöfde också väl det lilla jag hade, ty jag måste vada till och från den båt, som förde mig öfver sundet sedan jag råkat i fångenskap. Vi försökte telegrafera från Gråsten till våra familjer, men dessa telegrammer lära icke kommit åstad, af hvad anledning känner jag icke. — — — Den 5:te f. m. Just nu underrättar man oss att vi kl. 1 på middagen skola tillbaka till Gråsten; hvarföre vet jag icke, förmodligen för att undergå något slags förhör. Varen icke oroliga för mig, min frihetstimma slår nog en gång, fastän det kanske dröjer en tid. Farväl! J veten nog att, huru jag än behandlas, jag aldrig skall glömma min ställning som svensk officer och mitt namn. — — — — Gråsten den 7 Juli 1864. Den 5 dennes blefvo vi 3 svenska officerare under bevakning förda från Flensborg hit till Gråsten. der vi nu sitta under bevakning, liksom förut i Flensborg. I går voro vi i förhör, hvarvid oss gjordes åtskilliga frågor med afscende å vår anställning i danska armåen, tiden då vi ankommo dit m. m. Om de här sakerna kan jag under nuvarande omständigheter icke orda rätt mycket, emedan våra bref skola öppna af oss lemnas till någon officer af preussiska armcen. Det är som vore vi stora personer, vi 3 subalterner. Just nu lemnade man oss de bref vi skrefvo i Flensborg tillbaka, derföre att de voro förseglade. Wester helsar eder och säger att vi hafva rätt trefligt; vi sjunga operor och svenska visor. — — -—t Af Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska qvinnan har 6:te årgångens 3:dje häfte utkommit. Det innehåller under titel: Representativa skrister på skönlitteraturens omrädeen väl skrifven granskande jemförelse mellan Kingsleys IIypatia och Den siste Athenaren af Victor Rydberg; artikeln bär signaturen Emund Gammal och kommer att fortsättas. — Signaturen — —1 har författat en uppmaning ull Sveriges qvinnor att till födoämnen använda Skandinaviens ätliga svampar, och framhålles angelägenheten af att damerna börja med att införa det nya fodoämnet i sina egna kök samt göra sig förtroliga med dess insamling och tillredelse. Vidare förekommer här under titeln Nordisk folkmusik en sång sprungen ur en skaldesjäl sedan fler: år törstummad; Litet romantik från Madeira, en saga om denna ös första upptäckt och bebyggande af europeer, med signaturen —ra; Rägra tidsbilder från 17:de århundradet, ett försök af Esselde att på häfdens och folksägnens grund teckna några historiskt kända karakterer och sammanföra de spridda bilderna till skiljda grupper kring en at den tidens märkvärdigaste qvinnor, förmodligen Nargaretha Ascheberg, att sluta af den första nu meddelade berättelsen: En afton på Widtsköfle. Bland de många andra uppsatserna förekommer äfven en om -Särades vård i fält i anledning af d:r Sköldbergs berättelse om den internationella kongressen i Gendve. Försattaren till uppsatsen Z—d förordar väl varmt (Gendverkongressensj storartade förslag, men gre i , tror att Sverige först framdeles kan ansluta sig dertill, samt att vi ej utom våra egna gränser böra uppsöka lidanden, innan vi beredt oss att i första rummet lindra dem, som mer än en gång hotat och i en kanske föga aflägsen framtid kunna drabba oss sjelfva. Han förordar således: 1:mo en på fosterländsk grund bygd frivillig sjukvårdsförening för vår egen armå och frivilliga vapenstyrka; 2:o ett anslutande af denna förening till den stora internationella. — —— — Landtbrukslitteratur. Af Landtbruksakademiens Handlingar och Tid